Om det nu var någon mer av er kära bloggvänner som undrade hur trädgården klarade sig igenom förra veckans alerte rouge och hinkande regn, så kan jag nu meddela att det verkar ha gått bra:

Bertrand har varit där för att titta till ägorna och skickade bilder på trädgårdsprakten till oss. Jag är så tacksam över alla hjälpsamma bygrannar och vänner från grannbyarna – vad skulle vi göra utan er alla?!?

Det växer så det knakar…

Det är svårt att föreställa sig blomprakten i vårt franska viste när naturen här hemma visserligen exploderar i en smått fantastisk färgkaskad, men när ingenting nytt längre gror. Jag älskar hösten, färgerna, gosiga ylletröjor, sprakandet från öppna spisen och västkustvinden som tjuter runt knuten. Den friska luften, det gråa skummande havet och havskräftorna till fredagsmyset. Hösten västerut är alldeles speciell.

Snart är det dock november och den är inte alldeles enkel att uthärda. Då hjälper det att tänka på att riktigt lika grått är det ändå inte i Murviel. Snart är jag där igen.