Igår hälsade jag och hunden på Dubbelörnen och hennes man på Karl Johansgården.  Vi har lärt känna varandra genom bloggen och det var fantastiskt roligt att träffas. Lilla jycken följde med för att bekanta sig med gården där hon skall få hänga med gårdsdoggarna Molly och Tilda.

Bägge polarna kom farande när vi körde in på gårdplanen och sedan dansade de alla tre runt och bekantade sig, på hundars vis, med varandras ädlare delar. Så in i huset, upp för trappan, nerför trappan, in i vardagsrummet, upp i soffan och sedan en tur ut i snön tillsammans.

I köket blev dock Wilda lite för intresserad av värdpälsarnas mat, så då tände det till och vi fick ingripa. Det får ju finnas gränser för gästfriheten och det borde Wilda förstått.

När ägorna så var vederbörligen presenterade, bestämde sig alla tre doggarna för att det här nog är i sin ordning och Wilda gjorde sig hemmastadd i soffan i gårdens vackra vardagsrum. Husesyn doggystyle var därmed avklarad.

Det gick alltså som smort och bättre hundtillvaro får man leta efter, så där skall hon nog trivas när mattar och hussar far söderut!

Trots den mycket lyckade hundträffen hos dubbelörnarna har ändå hundens jul- och nyårsplaner ändrats och jag sitter i min söndagstysta lägenhet efter ännu en helg hos mamma och knattrar ner murviellängtsrelaterat klotter på min blogg.

Utan pälsdjuret.

Hon tänker nämligen tillbringa helgerna hos ”kusin” Harry i Värmland och hos June Carter Cash och Strumpan – de senare två mycket belevade kattdamer som också de ockuperat min hårt djurprövade systers hus. Det förhåller sig nämligen så, förstår ni, att vår dogg är så oerhört charmerande och intagande att alla vill umgås med henne och det har jag ju full förståelse för. Se bara här:

Irresistible or what?

Alltså sover det trolösa stycket inte hemma hos oss i natt utan med största sannolikhet i svågerns säng och med buken fylld av skinka och julköttbullar. Inför uppmärksamhet av sådant slag är jag tämligen chanslös och får nu klara mig utan henne i många dagar, skinklös och snål som jag är.

Fast jag skall till Murviel och pilutta dig, lilla älskade päls, det skall inte du!

PS: Harry är en kassaskåpsstor Golden retriever som ägnar sina dagar åt att håra ner allt han kommer åt – när han inte med sina stora bruna ögon sablar ner allt eventuellt motstånd mot hans hundcharm.