Den är lite svår att få grepp om, den där känslan att det brakar iväg mot höst även här på sydligare breddgrader.
Idag är det riktigt varmt igen, med en disig sol och envisa flugor som surrar runt mig när jag försöker njuta av några trädgårdstimmar på min solsäng. Poolen läcker vatten och reparationer pågår, så inte är vattnet lika inbjudande som det brukar men det glittrar lika tappert ändå. Otrevliga små kryp har invaderat vattenytan – de obehagliga gynnarna dök enligt uppgift upp efter det stora ovädret i helgen och det stora antalet förklaras av somliga vinbönder av det faktum att det ekologiska vinodlandet tagit fart. För lite pesticider i luften, helt enkelt. Jag kan ju tycka att det egentligen är en bra sak, hur otrevliga de än är, flygfäna.
Där hemma har lägenheten idag bytt ägare och inte är det särskilt lugnt på jobbfronten den här gången heller men jag är i Murviel och har mycket små möjligheter att hjälpa till med vare sig det ena eller det andra som utspelar sig de dryga 200 långa milen bort. Så jag tvättar, städar lite, umgås massor och skakar hand med en och annan hantverkare om kommande arbeten i huset och i trädgården. Aktivitetsnivån känns alldeles lagom.
För två år sedan köpte jag kakel på Franska kakelbutiken i Stockholm och hade storstilade planer på att alldeles själv kakla kommoden i gästbadrummet. Kaklet är smällvackert och tokfranskt,
men tjockt och att skära till det har känts som något som egentligen bara kan gå fel. Så kaklet har legat i sin kartong sedan dess. Men idag kom Gilbert, som råkar bo granne med vår agent generale, och synade det lilla arbetet och vi skakade tass och kom överens om att han får ta hand om hela klabbet. Kommer att bli hur snyggt som helst!
På lördag förmiddag kommer Bertrand och då är tanken att startskottet skall gå för de fortsatta arbetena i trädgården. Den ena sidan om trappan skall fortsätta vara vild, så där är det fritt fram (nästan) för murgrönan att ta över men på den andra sidan, där ljuset kommer åt, skall sluttningen terrasseras och växtligheten tämjas ytterligare.
Bertrand har idéer om att ordna med automatisk bevattning via gårdsbrunnen och att ordna så att det blir så underhållsfritt som det bara går. En utmaning, i sanning, med tanke på hur envis akaciaslyn är. Ett litet tips till dig som går i husköpar- eller trädgårdsanläggningstankar: plantera inga akaciaträd – de monstren skickar ut underjordiska långa rotskott och ger sig aldrig.
Värre än både maskrosor och kirskål är de. Fast vackra, det måste tillstås.
I resväskan ner till Murviel fick fina gamla dukar som jag hittat på Tjörn i gamla, lika vackra korgar, följa med. Resväskan har stått ouppackad i några dagar men när de nu plockas fram blir jag lite lycklig – det är något alldeles speciellt med gamla omsorgsfullt broderade tyger.
De gör sig bra här. De är förmodligen nästan lika gamla som det franska stenhuset , de doftar havsluft efter att ha torkats ute på verandan på Tjörn och de sätter igång fantasin. Framtida juldukningar, klofester eller bara en enkel apéro med bygrannarna kommer att få en ståndsmässig inramning med de där dukarna.
Imorgon bitti ger jag mig iväg till torsdagsmarknaden i Saint Chinian igen. Nu när de flesta turisterna tvingats hem till sina vardagar, kanske jag kan få fatt i den större modellen av den mjölsäcksinspirerade duken jag hittade där i somras…
Den hade då en strykande åtgång och nu när ett antal inredningsmagasin konsulterats, tvingas jag återigen konstatera att jag inte är så originell som jag kanske i mina mer naiva ögonblick hade trott.
Dedicated follower of interior design trends, more like…
Det dräller nämligen av grova tyger med blåa ränder i de där magasinen.
Murvielklotter 