Etikettarkiv: Fuite d’eau

Full aktivitet på Avenue F Schmidt

11 fredag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Renoveringar

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Vi har svängdörrar i murvelhuset just nu. Den ena kommer och den andra går. Telefonen ringer och ringer igen. Och igen. Det plingar i WhatsApp. Nya bilder, nya idéer. Jag springer runt och fotar. Drar iväg sagda foton till Gary för konsultation och goda råd. Jag mood boardar fort­farande. Funderar på om kanske en suite-badrummet skall bli svartvitt och krom istället för koppar som utgångspunkt? Varför då, kan man undra?

Kopparidén ställer till det lite grand och den fördyrar på ett sätt som till slut inte blir riktigt försvarbart. Den senaste planen lyder därför kopparkranar och dito synliga kopparrör i gästbadrummet;

men i en suiten troligen ett svart badkar på tassar, en svart golvkran, det befintliga tvättstället,

och antingen behålls tvättställskranen och den befintliga duschblandaren, i kombination med utanpåliggande, kromade rörledningar, eller så blir det kopparrör och samma kopparkran som i det andra badrummet, medan duschblandaren får bli svart för att matcha badkarskranen.

Alltså svart tillsammans med koppar eller svart tillsammans med förkromat…? Ja, ni hör ju; beslut tas, rivs upp och återupptas för att sedan ändra skepnad igen. Att vara på plats är en absolut nödvändighet!

Nu kan det ju låta som om jag (jo, jag – min andra hälft överlåter valen åt mig men deltar naturligtvis i diskussionen och säger javisst på rätt ställen) inte vet vad jag vill, men det är faktiskt precis tvärtom. Bilderna i mitt huvud är glas­klara. Det som rör till det är omständigheter som tillgång, leveranstider, olika standarder i Frankrike och Sverige, tillsammans med de hänsyn som trots allt måste tas till en plånbok som ändå har sina begränsningar. Det hela är utmattande och en smula stressigt. Men det är vansinnigt kul också och energin är på topp. Att jag sedan med jämna mellanrum kan stjäla mig stunder i varm vårsol med en stickning för händerna gör mig ju inte jätteledsen…

Femte dagen på plats i murvelhuset går snart över i eftermiddag och jag funderar över dagarna som just passerat. De känns snarare som veckor.

Vi har shoppat toastol och handfat till gästbadrummet:

Båda gillades av Gary som slavar på med förberedelserna inför claystone-folkets ankomst på söndag. Vi hittade ingen passande konsol till handfatet under shoppingturen men väl hemma insåg jag att det införskaffade lilla handfatet faktiskt skulle kunna passa i den gamla lavabon, som vi hittills använt som sideboard i vardagsrummet.

Därmed hittade det lilla handfatet sin kommod och jag är ohemult nöjd med att ett sådant hugskott kan förvandlas till en personlig och passande lösning!

Utomhus råder också febril aktivitet. Bertrand och hans nye kompanjon jobbade hela eftermiddagen igår med fortsatt rensning av trädgården, så nu är den stolt, glad och redo för en ny säsong.

Träden har musöron, fåglarna håller hög­ljudd konsert och vinter, kyla och mörker känns långt borta. Igår kom dessutom Will för att mäta och förbereda återställningen av det fukt­skadade taket och väggen i det stora rummet.
Vi har hämtat nycklarna till Claes och Evas hus och i helgen flyttar vi in där för ett par veckor. Murvelhuset blir då på allvar en bygg­arbetsplats, där varken dusch, toa eller sovrum finns tillgängliga för oss. Mer då?

Vi har hunnit med några stunder med bygrannarna och igår kväll traskade vi genom byn för att käka middag hemma hos ett par av dem. Mysigt, fint och otvunget, alltihop.

Jag har röjt och dammsugit hjälpligt för att försöka minimera mängden virvlande byggdamm och L tog igår tillfället i akt och lånade Bertrands höga stege för att byta lysrören i garagetaket. Det har behövts i några år men hela tiden skjutits upp i brist på både stege, tid och ork. Nu lyser det bra i garagetaket igen. Det är bra.

Bra är också vädret. Nätterna är visserligen lika kalla som dagarna är varma när solen är framme men då sover vi gott under duntäckena. Att rabbla veckans aktiviteter får det vara slut med nu. Jag måste få i mig lite lunch och sedan jobba en stund. Skall bara avsluta med att berätta att jag även har beställt en ny soffa. En Söderhamn från IKEA.

Sådär. Skall be att få återkomma med mer work-in-progress, vad det lider.

Dimma på jyckens ettårsdag

21 tisdag Dec 2021

Posted by in Hunden Stina, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Vår lilla pälsboll fyller ett år idag och en tillvaro utan henne blev helt otänkbar meddetsamma hon kom till oss. Och hur firas en jycke som fyller år? Lite extra gott i matskålen, en ny leksak men i övrigt har det varit en dag som alla andra i hennes unga liv. Omsorgen om henne behöver liksom inte en särskild dag. Och Stina är lycklig i sitt franska viste; aptiten är tillbaka, trädgården kräver hennes vakthundsskills och det sociala livet är rikt. Det gillas av både henne och oss.

Julstämningen har parkerat sig i huset och dimman som dominerat byn idag ger gatan utanför en rent Dickensk stämning…

Det är riktigt skönt att kura inomhus med tofflor på fötterna och en falnande eld i öppna spisen. Voleten mot den nattmörka trädgården är stängd, L & hund har gått och lagt sig och jag är trygg. För en stund fokuserad på att det just nu känns fint, låter jag tankarna stillna för en stund. Det händer inte så ofta. Jag låter det liksom inte hända och det är en brist. För det mesta måste jag hjälpa det på traven; genom att sticka, till exempel;

Selbuvotter …

eller när Stina uppfordrande hoppar upp i famnen och lägger sig tillrätta på ett sätt som omöjlig­gör både stickepinnar i händerna, böcker, paddor, telefoner och tidningar.

Det är välgörande, det! Älskade Stina!

Stina, hunden Kerstin och lilla Maj hos L för några veckor sedan …

För att ytterligare säkerställa julefrid, har jag lagt in frånvaromeddelande i mejlen fram till veckan efter nyår. Lite till skall jag jobba men i egen takt och utan att känna stress över att förväntas återkoppla eller springa på nya bollar de närmaste dagarna.

Idag kom dessutom inspektören från Swiss Life, till slut och vi kan äntligen bocka av det. Jag tror att vi nästan skrämde halvt slag på henne när både L och jag stod nere på varsin sida av gatan och väntade på henne.

Nu kommer hon inte undan👀

Vi tänkte minsann inte låta henne åka iväg i oförrättat ärende den här gången! Och någon ringklocka har vi fort­farande inte skaffat, så vad gör man?

Jag tror att det tog ett tag för henne att hämta sig från den initiala attacken från de knasiga svenskarna, för besöket var inledningsvis både allvarstyngt och en aning stelt. Men det gick som vi förväntat oss. Skadorna som vattenläckan orsakat täcks av försäkringen men att göra om badrummet med någon som helst ersättning från dem är inte att tänka på.

Vi skall göra det ändå. Det här vill vi gärna und­vika framöver.

Men taket, den skadade delen av innerväggen, den buktande parketten i ett av gästrummen och en professionell rengöring av travertinen ersätter de.

Lite förvånade var vi när vi kom hit för snart en vecka sedan över att fasaden fortfarande har en stor, ful fläck (ursprungsfläcken på vänstra bilden).

Inspektören konstaterade raskt att putsen ”sockrat” sig (bilden till höger), som hon uttryckte det. Jag förstod vad hon sa på franska men fann mig plötsligt i en för mig ny situation, där den franska terminologin tillfälligt var mer känd än den svenska. De senaste två terminernas franskstudier har avsevärt förbättrat min förståelse men tro inte för den skull att orden spiller ut ur min mun i motsvarande grad. Speciellt inte när jag dessutom skulle behöva ha koll på diverse byggterminologi för att göra mig förstådd. Blir lite arg och en smula frustrerad över det, faktiskt.

Men vi får alltså fasaden fixad, vilket vi inte hade tänkt på som en möjlighet. Att åtgärda fasaden har funnits med i tankarna ganska länge men knuffats bort av mer brådskande åtgärder. Nu gör det mig trots allt glad att vi ganska oväntat får det fixat. Huset kommer att bli så fint!

Men först stundar det alltså ännu mer praktiska bestyr än det vi hade förutsett. Om jag nu tidigare invaggats i något slags knasig tro att fuktskador härnere skulle torka ut i det fina klimatet och sedan bara kräva en aldrig så liten ”lick of paint”, så har mer realistiska farhågor besannats. Kanske är det tur att inte hela bilden blev klar med en gång. Då hade jag kanske trots allt kastat mig ut i snörvlande gråt.

Men nej, här är ändå julefint och jag har julbakat.

Det finns så oändligt mycket värre saker man kan drabbas av. Problemen med murvelhuset just nu är i allt väsentligt den priviligierades bekymmer. Det är viktigt att komma ihåg.

Sista dagarna i Murviel för den här gången

26 tisdag Okt 2021

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar, studier i franska

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

För en dryg vecka sedan hämtade jag Åsa på flygplatsen i Montpellier. Nu har hon redan hunnit åka hem igen och vi är inne på vår sista vecka här för den här gången.

Oliverna har hunnit mogna under vår månad här …

En månad går fort. Den fick heller inte innehålla det vi hade planerat, eftersom vi istället har hållits tämligen sysselsatta med sådant som pockar på upp­märksamhet i kölvattnet av vattenläckan. Däremellan har luften med jämna mellanrum liksom gått ur oss. Balansen för min del mellan franskstudier, jobb och semester blev också rubbad när vi gång på gång varit tvungna att anpassa oss till när hantverkare och försäkringsinspektörer haft tid med oss. Det har stressat mig en aning men någon större fara är det trots allt inte. Alla har varit otroligt tillmötesgående hittills.

Solen skiner om dagarna, umgänget är ymnigt, himlarna, såväl dagtid som natte­tid är galet vackra,

och jag är så tacksam över att kunna vara här under en så lång sammanhängande tid, trots att det är mitt i terminen och alla andra är strängt upptagna. Så vad har jag – vi! – gjort medan vi varit här?

Förmiddagarna har vikts antingen åt franskan eller jobb med mina gymnasier och med Kennari;

Hemmakontoret – åtminstone ibland.

… när jag inte tvingats lägga det åt sidan för att Murvelhuset kallat. Första dagarna på plats kröp jag på golvet och skurade travertinen ren och därefter har samtal, mejlkorrespondens, möten med hantverkare och googlande efter sakkunniga och möjliga lösningar, upptagit en stor del av mina förmiddagar. Eftermiddagarna – som idag! – har jag försökt hålla fria för mer socialt betonade aktiviteter eller bloggande, läsning bara för nöjes skull och stickning. Två små tröjor har jag hunnit med. Eller nästan iallafall.

De skall monteras och det är alltid den tristaste delen. Åtminstone fram tills att alstret ligger där färdigt framför mina ögon.

I köket har äntligen den sista skåpsinredningen kommit på plats:

  • Ikeamonteringsmästare G-rot – dvs jag – har varit i farten…

Både när vi var här i maj och i somras var just den skåpsdetaljen slut på Ikea i Montpellier men förra veckan lyckades jag få med mig den därifrån. Nu saknas bara det sista, restnoterade handtaget…

Med hem följde också en rejäl laddning stearinljus, tillsammans med boxar och burkar med lock. De senare har tagit plats på skafferihyllorna och i köksskåpen, där traktens möss varit på besök.

Att de plötsligt letat sig in i huset förbryllade oss först. Vi har aldrig sett spår av möss inomhus tidigare men tänkte att det nog var genom springor i den kackiga terrassdörren som de tagit sig in. Häromkvällen blev vi dock varse, när L såg en mus blixtsnabbt komma pilande från den öppnade rörboxen vid väggen där vattnet läckt.

Fri lejd från garaget och in i huset där!

Dock förhoppningsvis inte längre. Vi har tätat tillfälligt med stålull, som inte är skönt för små musfötter att gå på. Ingenting ätbart förvaras annat än i behållare med tättslutande lock, så nu har de heller inte mycket att hämta om de ändå tar sig in. Jag har ju brottats med möss förr och vet att de är minst lika envisa som jag, så jag gör mig inga illusioner.

Förra veckan kom snickare Loubet och mätte för ny terrassdörr och nytt köksfönster. Dörren blir i en liknande design som den gamla dörren men med dubbelglas, ordentligt lås, dörrkarm och tröskel, så att den håller tätt för såväl tjyvar som för kyla och möss.

Loubet skrattade gott åt köksfönstret och kranen,

men hade naturligtvis idéer om en elegant lösning på det.

När han ändå var här, pratade vi om dörrarna till badrum och klädkammare i vårt sovrum och om behovet av nya voleter till fönstren på bottenvåningen. Det blir dock en senare fråga. Vattenläckan och badrummen har förstås första prioritet. Allt annat får vänta ett tag. Eller terrassdörr och köksfönstret tas förstås omhand i februari, för det måste faktiskt också ordnas till slut. Skisser och devis är på ingång, så dem får jag återkomma till.

Återkomma skall jag om flera saker men det är sådär som det ofta blir när vi är härnere, att blogginläggen bildar kö. För vi är förstås inte bara hemma i huset och i trädgården. Vi ger oss iväg också, till fots i byn och i bil längre bort. En annan dag skall jag berätta om ytterligare en tripp till Pezenas och om lunchen i Sète i helgen. Eller om när jag ändå inte var skitkass på petanque.

En annan dag. Kanske imorrn

Om vi är sysslolösa?

Om vi har tråkigt?

Pas du tout!