Det är redan sen lördagskväll och imorgon bär det av hemåt igen. Vi har fyllt de dryga tre dagarna här med så mycket att det känns som om vi varit här mycket längre. I byn vet nu alla att vi tagit murvelhuset i besittning; vi hinner inte berätta vilket hus vi köpt innan de nickar ivrigt och säger ah! det är NI som köpt elvan nere i backen! Välkomna!
Vi har gått igenom huset tillsammans med Francois och bestämt vad som skall åtgärdas först. Köket behöver bänkskivor och lite annat småfix. Övervåningen saknar golvlister och betonggolvet skriker efter klinker. Hängrännan ovanför entrén är av glaserad keramik och en bit av den har gått sönder och behöver bytas ut. Det ser alldeles fantastiskt ut med den gröna keramiken men är knappast något för kallare och blötare klimat än här!
Bertrand, trädgårdsmästaren, tillika historielärare(!), har gått igenom trädgården med oss och berättat att de stora träden vid infarten är akacia, lager och askar. En del av dem måste tas ned, andra behöver bara en ansning. Fyra sjuka palmer måste bort, för de är angripna av fjärilslarver och de som inte redan gått hädan, är ohjälpligt döende. Ett olivträd skall grävas upp och flyttas för att få ljus, en förfärligt giftig barrväxt, med obehagliga larver i, skall också bort, så att ingen får dem på sig och därmed drabbas av gruvliga hudåkommor.

Bort med gräs, på med shingel, ner med tåliga marktäckare, som inte behöver vatten, och vi har en trädgård som kommer att kräva ett minimum av skötsel. Enligt Bertrand.
Bertrand kunde också berätta att vårt hus snarare är tvåhundrafemtio år gammalt och inte drygt hundra, som vi först trodde och när han ändå var igång kunde han berätta om de för området så typiska cirkuladebyarna men det drar jag inte här – det kan den intresserade googla istället!
Hemfärd imorgon, alltså, via Girona.
Om två veckor är vi här igen och då blir vi många – jag tror Huset kommar att trivas med det!