Etiketter

Den rubriken hittade jag i inkorgen när jag öppnade min mejl häromdagen och det blev förstås bråttom att öppna mejlet och få reda på vad vår franska trädgård hade att berätta för oss.

Trädgården berättade att det flyttade olivträdet lever men is not beautiful och att det stora trädet, vars själ redan försvunnit till sällare jaktmarker, nu tas ner bit för bit men att det är oerhört tidskrävande, eftersom askträet är så hårt. Samma träd är boven i dramat med den trasiga hängrännan i keramik, den som gett fuktskador även inne i huset för, som duktiga trädgårdsmästare B skriver, vädret den gångna våren har varit mycket märkligt för sydfranska förhållanden; mycket regn och vind och kallare än normalt. Ingen hit för ett franskt stenhus med hängrännor av keramik och döda träd i närheten, enligt B. Dessutom har det för området myckna regnandet inneburit att inte bara det flyttade olivträdet överlevt sin strapatsrika vår, utan även ogräset har trivts. Alltså är B nu i färd med att städa trädgården inför vår ankomst och uttrycker förhoppningar om att vi skall bli nöjda med resultatet!

Vi har alltså en stor, vacker, trolsk trädgård, som tack vare B:s omsorger, låter oss bara njuta av den när vi kommer ner. Med ett sådant upplägg kan jag nog börja tycka att det är trevligt med trädgård igen…

Pysslet inne i huset dröjer dock lite men det kan rent av vara bra. Det är så lätt att bara rusa iväg och vilja fixa allt med en gång men risken finns ju då att vi ångrar oss och sedan får stå ut med valen som blev fel.

Det är sommar hemma nu. Med västkustskt regn. Vi sitter inne och kurar och det är vilsamt och mysigt. Det bästa av två världar; de ljusa fina svenska sommarnätterna, frisk havsluft och om bara en dryg vecka dallrande värme och mörka ljumma medelhavsnätter.