Jag drömmer mig bort med hjälp av bildarkivet från förra året. Bilderna från Murviel är många och flera av dem har figurerat i bloggen under det gångna året. De allra första bilderna på en raggig trädgård och ett tomt hus första morgonen gör mig alldeles särskilt lycklig. Jag frammanar utan några som helst problem de känslor som grep tag i mig när jag tråcklade mig upp ur den obekväma madrassen efter en natt utan så överdrivet mycket sömn. Jag hade lyssnat på huset, ljuden utanför, huttrat lite i den lätt råkalla luften ett hus som stått tomt länge bjuder på.

Nu, snart ett år senare, är huset redan fullt av minnen och må-bra-vibbar. Sängarna är sköna och trädgården inte längre raggig. Längtar jag ner? Tja, lite kanske…!