Etiketter
Nu har mitt argusöga upptäckt ännu en informationskälla till allt avgudat languedocskt som jag tuggar i mig så fort jag får en chans. Den damp ner i min postlåda idag, instoppad i vitt A4-kuvert med min adress handskriven utanpå och poststämplad i Saint Thibery, Herault.
Inuti kuvertet låg The Herault Times – the English language magazine for the Herault och om sanningen skall fram, så är den inte en alldeles ny upptäckt, även om jag bara bläddrat förstrött i den inne på SuperU i grannbyn Thezan förut. Där hade någon lämnat kvar den på ett av caféborden och jag tänkte att den kanske kunde vara bra att leta upp så småningom.
Nu ligger den alltså bredvid mig i soffan, en engelsk variant av Sydfranska magasinet men helt inriktad på Herault och därmed mer intressant för mig. Magasinet är en tunnis, pappret betydligt mindre glossigt än den svenska rivieramotsvarigheten och tonen lätt skämtsam.
Inte heller i The Herault Times är skribenterna några proffs, layouten är ganska risig och det taffliga trycket gör inte bilderna rättvisa. Men här känner jag mig inte lurad; den är en tidning för den grupp expatrioter, företrädesvis engelsmän, som håller till i vårt område och artiklarna har något av ett ”what’s on”-stuk över sig. Lättsamt, med typiskt engelsk självironi, så att även en anglofilt lagd svensk frankofil, som jag, känner sig hemma.
Här annonseras det flitigt också. Mest engelsktalande hantverkare, en och annan mäklare och förstås erbjudanden om kurser i franska. Engelsmän vore heller inte engelsmän om de inte också tipsade varandra om tea rooms, English Bookshops och International Women’s Groups.
Men jag förlåter dem också sådana reservat- och imperialisttendenser, för de gör det ju med viss humor och självdistans. Sedan är det ju så förtvivlat svårt för engelska läppar att forma sig runt les mots français, så vad skall de arma expatrioterna göra*?
*Obs! Ironi – självklart tycker jag att de borde ta sig i kragen och lära sig franska!
Roligt att du har någon som förser dig med den sorts information du längtar efter. Den här typen av tidningar som är lokala så som du beskriver det ger ju alltid samma närhetskänsla som en lokaltidning eller till och med kvarterstidning.
När det är filtrerat genom engelska ögon och med brittiska bakgrundsjämförelser får man naturligtvis ta det med en nypa salt. Det exempel på brittisk humor du visar i inlägget är ju så extremt långt ifrån fransk humor man kan komma – fransk artighet skulle aldrig tillåta ett redaktörssvar som ”retades” med insändaren på det sätt som görs. Det är också lätt att lägga sig till med anglosaxiska uttryck som ”expatrioter”, ett uttryck som inte alls används av oss som bor härnere. Vi är permanentbosatta svenskar i Frankrike, det är allt. Engelsmännen är ”expatriots” däremot.
Som du vet följer jag med intresse er nyväckta passion för och förälskelse i både området, byn och huset och försöker bidra med så mycket erfarenhet och kunskap jag kan efter fyra års permanentboende här. Och många års erfarenhet av Frankrike generellt. Min speciella käpphäst är språket och den insikt man måste skaffa sig kring att det är mycket svårt att lära sig ett nytt språk upp i vuxen ålder, det kräver en stark fokusering och mycket hårt arbete och inte minst måste man finna den pedagogik som gör att man orkar hålla fast vid sin avsikt att lära sig franska.
Nästa alla som bor härnere har från början haft samma intentioner kring att lära sig franska som du. Och när man frågar vad som är det bästa/sämsta med boendet, permanent eller semesterdito svarar nästan alla: att jag/vi inte klarat av språket. Det är endast de som ligger i som attan, som också kostar på sig privatlektioner och som på alla sätt ser till att komma förbi turistfraserna som också känner sig inlemmade i det franska samhället på sikt.
Ska man lägga tid och pengar på något så är det i första hand språkinlärningen alltså. Helst enskilda privatlektioner av erkänt duktiga inhemska lärare. Det kostar men är det mest effektiva. Vill du ha tips på franska lärare som arbetar såi närheten av där du bor bistår jag gärna med det.
När det gäller olika publikationer så, utan att alls i detalj känna till Svensk-Franska Magasinet som du inte gillar, så är det iallafall så att det sedan en tid bytt namn från det tidigare Syd-Franska magasinet till det nuvarande Svenssk-Franska. Avsikten är förstås att täcka hela Frankrike och inte enbart ”rivieran” – för övrigt ett ord som inte används på franska – här heter departementen Var och Alpes Maritimes och området i stort PACA, Provence Alpes Maritimes Côte d’Azur och sträcker sig från Marseille till gränsen till Monaco ungefär. Och det är inte enbart kuststräckan som avses utan också de mycket stora områden upp i landet som i sin helhet brukar kallas för Provence. Ungefär som ditt område kallas för Languedoc lite slarvigt.
Det är naturligtvis intressant att läsa på och lära sig om sitt närområde. Men minst lika intressant är det att också lära sig om landet i stort. Frankrike är ju ett stort land med stora regionala skillnader när det gäller språket,geografi, kultur, politik, traditioner. Men som helhet vinner man mycket på att sätta sig in i hela landets kultur, inte enbart det lokala. Jag har tidigare tipsat dig om det nya svenska magasinet Tête à Tête som tar avstamp just utifrån detta – man försöker bevaka och rapportera från hela Frankrike, inte enbart vissa utvalda delar.
Detsamma gör nätsajten Frankofon där också kunniga skribenter skriver om hela Frankrike. En mycket bra bok, utgiven av Reseförlaget heter ”Frankrike”, (315:- på AdLibris.) Detta förlag är otroligt bra på att beskriva allt man behöver veta om länder och regioner och illustrerar också på ett fantastiskt sätt. Det finns också ett mycket stort antal böcker om Languedoc Roussilon, företrädesvis skrivna av engelska författare. Ett exempel är ”The rough guide to Languedoc and Roussilon” av Brian Catlos för 157:- Utökade lästips om regionen och landet alltså!
På nätet har du säkert också hittat mängder med information. Det finns en sajt, http://www.herault.fr som är på franska men den går att googleöversätta till engelska så får man lite goda skratt på köpet:-).
När det gäller praktiska och juridiska frågor som man också måste känna till även om man bara vistas tillfälligt i landet är svenska ambassadens hemsida liksom svenska konsulatet i Nices hemsida utmärkta informaltionskällor. Där finns också ett forum där svenskar ställer frågor och ger varandra tips på ett mycket bra sätt. Eftersom konsulatet ligger i Nice är t.ex köp- och säljfrågor orienterade dit medan annat som rör regler, lagar, juridik, sjukvård och praktikaliteter kring t.ex bilregistrering etc är allmänt och övergripande. Det är påfallande hur litet folk vet kring detta och att man därigenom kan hamna i ordentliga svårigheter, både när det gäller skatter, arvs- och testamentsfrågor kring egendom i Frankrike, trafikförseelser och hur man beter sig för att få akutsjukvård t.ex. Att man skaffar sig den här sortens kunskap utesluter ju inte drömmarna och tankarna på vistelser, vänbesök, utflykter,trädgårdsanläggning och inredningsdetaljer plus kulinariska upplevelser förstås.
Ett sista tips när det gäller det sistnämnda: Försök att få tag i den lilla miniboken ”Köksfranska” av Gunnel Zenk, utgiven på Dialogos förlag. Den är jättelätt att ha med sig i handväskan vid både restaurangbesök som vid matinhandling. Den täcker den väsentliga gastronomiska vokabulären och gör framförallt restaurangbesöken otroligt mycket lättare då man kan ta reda på vad det egentligen är man beställer. Bon appetit!
GillaGilla
Förstår att du ”suger i dej” allt du kan läsa om ditt älskade Frankrike. Jag skulle nog göra detsamma.
Men du vet – den som väntar på nåt gott …… (väntar alldeles för länge….) Kram
GillaGilla
Stämmer! Det känns som en evighet sedan vi var där sist, trots att det inte är mer än två månader sedan. Så småningom tänker vi oss nog att vistelserna där skall bli av mer permanent slag!
GillaGilla