Nej, jag hinner inte. Prioriterar inte. De franska tankarna klarar inte att bryta igenom bruset just nu. Fokus är här i norr. Det var längesen det var så och det känns skönt. Jag går upp tidigt. Är ofta kvar sist på jobbet och tycker att det är helt i sin ordning.

Karin lockar med blåa himlar och jag drar en djup suck men har snart fokus igen. Outi och Magnus låter oss följa med på resan söderut genom uppdateringar på Facebook om hur de kommer allt närmare Languedoc och visst grips jag av längtan, men den är hanterbar.

Good things come to those who wait, tänker jag nu.

Förra numret av Living France har legat bredvid sängen och väntat på läsning tillsammans med Tête à tête, men jag somnar ifrån dem båda. Idag kom nästa nummer, så nu ligger jag efter.

Ska jag behöva planera in tidningsknarket i kalendern för att det skall bli av, alltså? Eller är det så att beroendet börjat klinga av så mycket att det nu räcker att bläddra igenom dem lite snabbt?

Vi skall försöka boka nästa resa snart också och det brukar ta udden av det värsta längtet för då vet jag ju att nedräkning börjat.