…förra onsdagen. Visst var jag trött men på ett bra sätt. Jag stod inför styrelsen och presenterade läget, ivrigt påhejad av chefen. Han utmanar mig. Får mig att tänka till, att ta mig ur dödlägen.

– Berätta vad du gjort, vad du åstadkommit, säger han, och jag inser hur viktigt det är att ha någon som ser klart åt dig när du inte riktigt klarar det själv. Det kändes som något av ett reningsbad och jag kunde bocka av ännu en att-göra-sak från min lista. En avbockning som förde mig ett steg närmare mot avfärd. Mot påsksemester. Mot Murviel.

Nu återstår dokumentation  och månadsrapport, sedan blir det lugnare igen en liten stund.

Och så blir det Murviel. I tio härliga dagar. Med vänner. Med L. Och med ljuvliga E – hur fint är inte det?

Påsk. Tolv och en halv grad i poolvattnet under förra årets marspåsk:

Hur blir det i år, tro? Kommer jag att bada? Tveksamt…

Men påsklunch blir det. Hos bästa bygrannarna. Med bästa expatriot-semester-deltidsboende-vännerna.

Så härligt och så långt från vardagen det är. Skall vila i och njuta av det. Snart.