En kusins bild av elaka kvickrötter bland de älskade pionerna triggade en intensiv, trånande längtan efter de här skönheterna

The real deal

De blommar nog nu och en annan familj får njuta av mina omhuldade pioner – för övrigt placerade i den enda rabatt i vår tidigare trädgård som trots allt fick ordentlig omsorg. Ambitionerna var lika stora som de högtflygande trädgårdsplanerna när vi köpte vårt hus vid millenniets början. Resultatet blev sisådär men vi njöt av trädgården ändå.

Äppelträdet blommade flitigt varje år

Lite sved det att offra trädgården när murvelhuset seglade upp på datorskärmen och inte lämnade mig någon ro förrän det var vårt.

Jag tänker ganska sällan på ältahuset och trädgården nu, trots att jag, när vi flyttade in där, svor att ut ur det här huset får de bära mig med fötterna först.

Men pionerna.

Svårodlade på en balkong på sjätte våningen men pioner, det måste jag ha, så jag kör fake-varianten

Ganska naturtrogna…

… fast de doftar inte så värst mycket

Tack, Ingvar, för dem!

Googlade pionodling i Frankrike och insåg till min stora förtjusning att de är än mer gångbara därnere och jag vet den perfekta platsen för dem i murvelträdgården.

Här behövs färgklickar – ljusare är det redan sedan träden ovanför ansats!

Flera sorter får det bli. Doftande, färgstarka och blekt puderrosa. Jag har ju lyckats med pioner förr!