Vi har firat många jular i år. Väsensskilda men fina, trots att stora familjen spretat iväg åt alla håll denna jul. Jag brukar hålla hårt på mina jultraditioner och kräva att få fira hela julhelgen på samma ställe, oavsett om det är högt upp i ett i utgångsläget ganska charmlöst nybygge,

i ett julkort från Värmland,  

eller i ett juldrömskt franskt stenhus:

Jag vill sitta där i en bökig soffa med ett kök där disken står i travar i väntan på att diskmaskinen skall ha arbetat klart, där familjens julklappar stökar till bord och stolar i väntan på att få forslas vidare till Göteborg, till Heidelberg och till Murviel. Hunden bredvid mig, alldeles utmattad av gårdagens festligheter, och med ögon som kisar mot en matt vintersol som letar sig in genom fönster som inte blev putsade till jul. Nu är det förstås inte juldag idag men det känns så. Det gick alldeles utmärkt att fira storfamiljejul 27 december istället för den 24. Julklapparna var nästan lika många, trots att de i år pytsats ut på flera tillfällen och trots att vi alla försökt sansa oss. Flest paket fick och gav Bertil – den av oss som allra minst bryr sig om både jul, paketsnören och pynt ännu så länge. Men han tog tillfället i akt att produktplacera och pryder numer kylskåp, mobilskal och väggar i diverse hem. Jag myser. Stöket runtomkring mig bekommer mig inte alls. Mellandagsreor överlåter jag åt andra och ägnar mig istället åt att fundera över när nästa resa till Murviel till slut skall kunna bli av. Det känns rekordlängesedan och jag vet att jag inte kan unna mig någon längre vistelse där förrän tidigast i april. Då har det det gått mer än ett halvår sedan jag var där senast och det vet jag inte om jag går med på. Julklappar med franskt tema påminner mig om att det är dags att ta ta tag i reseplanerandet

S & E satte ihop en vegankokbok till Murviel – fransoser och veganmat är ett kulinariskt utvecklingsområde, menar de…

Något franskt kulturellt, lingvistiskt och idiomatiskt för varje dag…

En långhelg kring mimosafestivalen i februari måste det ändå få bli, trots att det nog är den sämsta av alla tidpunkter jobbmässigt. Fast å andra sidan, när är det inte det…? Dyrt blir det iallafall inte, kan jag konstatera när flygbolags sidor konsulteras. Skall nog sluta blogga om allt nonsens som rör sig bakom pannbenet just nu och göra slag i saken och boka biljetter. Inser också, i samma stund som jag plitar ner detta, att nonsenstänket är så friskt som det kan bli; det har lyckats trycka bort jobbstress och oro över sakernas tillstånd och givit plats åt drömmerier om kommande murvieldagar igen. Och det, kära bloggläsare, är nästan lika fint som att faktiskt vara på plats! Gott slut, kära ni.