Det blev arla uppstigning i morse med kaffe i termosmugg och medhavda frukostmackor, för någon morgonpigg person är inte jag när jag är ledig. Det är jag förresten inte när jag inte är ledig heller. Morgonpigg, alltså. Följaktligen prioriterades sömn framför frukost hemma vid brasan och vi for istället iväg mot söndagsmarknad i Narbonne.

Han skulle bara veta att dagens outfit landade honom i en frankofil blogg…

Om söndagen läser en tidningen. Den blommiga korgen har hängt med ett tag. Kanske skall han fylla den med kryddor…?

Tänk om det fanns doftfunktion på bilderna…

Längs med Canal de la Robinei var kommersen redan i full gång när vi i sakta mak kryssade mellan marknadsstånden.

Julmarknaden dröjer sig kvar…

Precis som när vi besökt marknader off season tidigare, slås jag av hur annorlunda det är och att det inte alls är samma varor som krängs. Korgarna finns där förstås och tygerna men det är inte riktigt samma touch på dem. Billigare är det också. Mycket billigare. Jag lyckades naturligtvis få med mig ett par prisvärda tygstycken, som nu pryder sina respektive platser i ett av gästrummen:

Les Halles i Narbonne skäms inte för sig den heller. Den imposanta art nouveau-byggnaden från 1901 sjuder av liv och är en skön kontrast till den vintersömniga atmosfären utanför. Hit vill jag åka i sommar också – upplevelsen då, gissar jag, kommer att vara en helt annan.

Än är inte julen slut…

… för här laddas för trettondagsfirande med Galette des Rois

Jag gillar det lite vintersömniga och hade gärna stannat och ätit lunch i hallarna men vi var så tidigt ute och färdiga med vår shopping att vi istället bestämde oss för att ta oss till havet och inta vår lunch där. Hamnen i Gruissan fick det bli. Här får den sömniga semesterbyn ett ansikte med skarpa konturer. Fördragna jalusier på tämligen ocharmiga hus och tomma gator möter oss. Och ändå – expatrioter på promenad med sina små hundar, en och annan öppen restaurang vid hamnpromenaden, båtfolk upptagna med allehanda bestyr och känslan blir ändå behaglig.

Vi letade upp en uteservering vid den spegelblanka hamnbassängen,

placerade hunden på en medhavd fårfäll på en stol invid bordet och beställde in fisksoppa och en osttallrik. Att maten inte var någon kulinarisk höjdare uppvägdes mer än väl av det faktum att vi kunde sitta ute, att solen bröt igenom molnen och att jycken tyckte att det var ett förträffligt ställe att ta sin middagslur på.

Efter några timmar hemma framför brasan kallade till slut målarpytsarna. Nu har kommoden i gästbadrummet försetts med ett lager grundfärg och skall få ett lager till innan det är dags att ratta norrut igen.

Det glöder fortfarande i spisen och vi sitter i soffan med varsin dator i knäet. Imorgon är första vardagen sedan vi kom hit och då skall diverse hantverkare kontaktas, banken besökas och skattekontoret konsulteras. Hinner vi, blir det en tur till Emmaus också.