Egentligen borde jag väl hålla mig borta från bloggen idag, för här kommer inga bilder på soliga vinfält med irisar i dikeskanterna. Inte heller blir det drömska fantasier om tidiga solstrålar som letar sig igenom grenverket i favoritträdgården och in till min kudde. Jag skall inte uppehålla mig vid senaste nytt på renoveringsfronten, mer än för att berätta att vår gamla ytterdörr skickat en selfie på Facebook och att fönstren uppför sig riktigt bra och visar sig inte vara riktigt så besvärliga som vi först trott.

Om terrassen tänker jag inte orda. Vi väntar på en ny devis och hoppas att inte också den är sockrad.

Jag har kommit fram till att nu är jag allt lite trött. På slipdamm, på byggledning på distans, på hur dyrt allt blir, och på jobbfronten på hur lokala och regionala politiker käbblar, krumbuktar och ställer till det för unga som har rätt till en lugn och trygg gymnasietid. Men tji får dom. Det är nya bud och nya osäkerhetsfaktorer som sladdar in där man minst anar det.

I måndags drabbades jag dessutom av Montesumas elake kusin och har tvingats vara hemma sedan dess. Det är jag också trött på. Blir rastlös av sånt.

Wilda och jag mötte till råga på allt ett hotfullt får idag, när jag dristade mig utanför dörren för första gången på några dagar;

Fåruslingen stampade med ena framfoten, sänkte huvudet och stirrade på oss med fåraktig blick och jag tänkte att det får räcka med den mal de tête som jag redan har och inte riskera att knuffas till backen av en ullig kropp på smala ben, så jycke och jag lommade raskt därifrån.

Jag var ordentligt påpälsad men glömde vantar, så när jag kom innanför dörren var händerna röda och alldeles stela. Och där har du nog förklaringen till mitt svårmod. Det är för j-vla kallt, helt enkelt! En kort tur till Murviel är planerad men sedan vidtar sedvanlig tjurrusning mot student och terminsslut, så lite vårvärme också här hemmavid skulle inte skada.

Avslutar mitt molokna inlägg med att tipsa om serien Marseille, som kör igång på Netflix 5 maj:

Temat är välkänt; politisk maktkamp, mygel, falskspel, svek och skrupelfria pampar. Fast klimatet är iallafall bättre än i både Skövde och Svinarp och en och annan vacker vy över medelhav och franska takåsar lär säkert fladdra förbi. Sådant kan jag leva på, åtminstone för ett tag.