Carrelagediskussioner. På franska, vill jag bara berätta.

Vi kan fortsätta att vara nöjda med terrassbygget. Det behöver inte viftas med försäkringsbevis framför hantverkarnyllen. Det regnar inte in genom den nya muren. Inte heller är det något fel på tätskiktet. Muren är plaskblöt av fukten underifrån och just fukten underifrån är, om än ett besvärligt faktum, något som vi varit medvetna om ett bra tag.

Nu är inte fukt något som skrämmer en fransman från sydligare nejder. Det torkar upp fort i sol och varma fönvindar. Men dränera måste vi. Förhoppningsvis får vi en sedvanligt varm och torr sommar, så att just det arbetet kan få vänta till i höst. Inte vore det kul med gropar och jordhögar när det skall klunkas rosé och småttingar ystert skall upptäcka trädgårdens alla spännande hörn.

Jag tänker i alla händelser inte oroa mig för just den där dräneringsdetaljen nu. Det är trots allt en ytterst världslig sak och det finns viktigare saker att ägna tankekraft åt. Och Murviel måste få vara sänkta axlar, avkoppling och barnslig glädje över gigantiska rosor, växtkraft som spränger, glittrande vatten och fina, fina vänner.

I väntan på ny devis har det inhandlade carrelaget kompletterats med mönstrat dito att sätta contre-marche; mot trappstegen.

Det här blir det!

Där är de bara till lyst och ingenting som innebär halkrisk och jag får äntligen en plats att sätta vackert franskt golvklinker – till det facila priset av 113€, dessutom. Prisvärt, om du frågar mig. Hos Perez Carrelage med den vackra adressen Cap Soleil Aire Ventouse, hittade vi det. Så nu kan jag fantisera om hur vackert jag kommer att tycka att det är när jag efter några timmars slöande under en parasoll lojt glider nerför favorittrappan i trädgården och får syn på de genomtänkta trappstegssmyckena upp till terrassen.

Typ, såhär, fast i grå nyanser…

The proof, som anglofonerna uttrycker saken, will be in the pudding.