Etiketter
Mina resor hem börjar snart bli infamösa. De vill sig liksom inte. De sker inte utan ett och annat förhinder. Som regel. Jag börjar tro att de är jinxade. Eller att det spökar. Ett troll som fnittrande sitter och jävlas med mig någonstans och liksom tänker att den där madamen skall minsann inte tro att hon skall kunna fladdra fram och tillbaka till favoritplatsen utan att det händer något. Håll dig hemma i Sverige, typ.
Eller så är det precis tvärtom. Att det inte är meningen att jag skall lämna Murvelhuset alls. Att det liksom drar mig tillbaka med alla till buds stående medel.
Som att låta några arma fjäderfän fastna där de inte borde på ett plan som skall landa på en flygplats som tar emot det, föser in nya passagerare och skickar iväg det snabbt som attan för att sedan kunna säga bon nuit till sin personal. När fjäderfän fastnar i ett sådant plan blir det till att stanna på backen tills flygplatsen öppnar igen och skickar sina mekaniker att undersöka vad som hänt.
Vi passagerare satt intet ont anande redan ombord på planet och tittade förundrat på medan bagaget lastades av innan vi fick information om de fjäderprydda sabotörernas rendevouz med planet under inflygningen och beordrades stiga av.
I terminalen rådde ordnat kaos. Köerna till informationsdisken, där hotellrum delades ut, ringlade sig långa men ingen viftade ilsket med armarna, ingen höjde rösten, ingen rusade omkring.
Så kom bussar och hämtade medan vi valde att ta en taxi tillbaka till Murviel, där jag i skrivande stund ligger i min soffa och lyssnar på husets snarkningar. Jag tänker på dagen som innehållit både bankbesök, ett ärende till maireriets finanscentrum i byn,

Trevligt, hjälpsamt och som från en svunnen tid
där jag adressändrade och betalade räkningar. På franska. Knagglig, förstås, men ändå. Så två vändor till bilverkstan innan bilen fick komma hem till murvelgaraget igen för vila och rekreation inför nästa besök. Jag kände mig ohemult disciplinerad och välorganiserad, den dallrande hettan till trots. Kom i lagom tid till flygplatsen gjorde jag och mina gäster också. Man skall alltid komma i tid, annars kan man missa planet. Och det vill man ju inte.
Eller…?
Nog går det troll i dina hemresor. Det är nog så att du ska stanna i Murviel 😀
GillaGilla
Vi är ju alla så olika och den här Frankrikekärleken tar sig olika uttryck. Själv hade jag aldrig klarat flyttningar, renoveringar och jobbyten och på det ständiga Frankrikeresor så som du gjort de senaste åren. Galen av stress hade jag blivit men så är vi färdigrenoverade och färdigjobbade också. Säkert det som är den stora skillnafen för vi valde ju på annat vis. I nio århar vi bott här permanent i totalt underhållsfritt modernt hus med liten paradisträdgård. Men i otroligt pittoresk by med mpnghundraåriga anor och inte en turist. Första åren hade vi invasion av familj och vänner från vår till höst. Så roligt förstås men enormt tröttsamt till slut med denna B&B-verksamhet och reseguide på det. Nu vet våra gäster att max3-4 dagar är vad som gäller. För allas trevnad. Vårt liv här är det franska vardagslivet i lugn och ro. Sverige har fått årliga besök genom husbilstransport genom Europa men gudars vad man tröttnar på det. Same, same, hur man än varierar sig.
Den bästa tiden att vara här är ju i maj/juni och slutet av augusti/september. Högsommaren är het, det går inte att vara ute på dagarna, man måste ha clim i huset, turister invaderar överallt, trafiken är överbelastad i hela Europa. Om ni nu vill tillbringa mera och kanske sammanhängande tid i Murviel utan att det blir så korta stunder och mycket resestrul, är det helt omöjligt att få ihop livspusslet så att det skulle fungera? För det är klart att du får mycket tydliga budskap om att det frekventa resandet fram och tillbaka inte riktigt är vad som var menimgen. Hoppas det löste sig den här gången också och var glad att man plockar bort fjädrar ur motorerna. Har varit orsak till mer än en olycka!
GillaGillad av 1 person
Så är det, naturligtvis, även om jag trivs med många bollar i luften samtidigt. Det finns dock gränser. I mitt jobbliv är jag ivrigt sysselsatt med att försöka skapa större flexibilitet genom att bli egen men sådant tar ju några år att etablera ordentligt. Men så fort vi bara kan kommer vi att tillbringa tiden i Frankrike när det inte är så hetsigt i de värsta sommarmånaderna!
GillaGilla
Jag förstår precis det där och ser ju också skillnaden mellan de som köper hus härnere innan pensionen och de som gör det efter. Det finns alla varianter av sydfranskt liv som svensk men en genomgående trend är att de flesta slutar köra bil till Sverige efter ett par år och tar lågprisflyg istället. Plus att faktiskt nästan alla är i Sverige (eller reser någon annanstans om man har råd) under sommaren, särskilt juli och augusti eftersom det faktiskt inte alls är en särskilt attraktiv period av flera skäl. Eftersom vi är så sjuka i år och måste vara kvar för uppföljning och behandlingar inser vi att vi är totalt ensamma här – ingen svensk backup alls som det är resten av året.
Det här kan man ju välja om man själv styr över sin tid. Och egemverksamhet att arbeta med på distans är ju heller inte det lättaste. Har du varit i kontakt med Anna Lena Olsson i Cagnes sur mer förresten? Hon är en eldsjäl i skolvärlden där. Du hittar henne på Facebook i npgon av grupperna Svenskar på Franska Rivieran. Lycka till med hemresan och kom ner om du kan i lugn och ro i september. Ljuvligt här då!!
GillaGilla