Himla härlig känsla det där att sitta vid fönstret och titta ut mot det mödosamt rengjorda och Sioo:X-behandlade terrassgolvet medan regnet strilar nerför den saltkladdiga fönsterrutan.

Jättehärligt.

Verkligen.

Den skall bli ljust grå så småningom, trallen. Och underhållsfri. Silkeslen mot bara fotsulor. Sägs det.

Bara ett litet bekymmer; när i hela håvete skall en stackars nordbo kunna drista sig till att kasta strumporna all världens väg och barfota kliva ut på de trädäckade ägorna?!?

Snö inatt säger vädergurun på TV, så det är lika bra att dra härifrån.

På lördag bär det av. Det blir bra – nästan alltid bättre än vad prognosen brukar visa.

Jag längtar. Jag skall simma, fixa, dra till IKEA och till sopstationen och jag skall umgås. Den ursprungligen planerade hela veckan har dock krympt till en långhelg, för jag skall tillbaka norrut och umgås med lilla B istället!

Lilla B, som fick mig att svänga in till macken på vägen hem från jobbet idag, eftersom FaceTime signalerade dags för rapport från Solna. Lilla B var så full av bus, skratt och små redogörelser om dagen att mitt smajl satt kvar i mungiporna fortfarande när jag en timme senare svängde in framför huset på ön. Han gör mig glad i varje fiber av min kropp, den lilla älsklingen!

Då gör det ingenting att murvielvistelsen blir kortare än planerat. Jag skall ju dessutom dit snart igen. Sedan hjälper det ju att det utlovas väderomslag tills jag kommer tillbaka. Lilla B och jag kan öppna de stora dörrarna i vardagsrummet och ta med oss mellis ut på terrassen när vi kommer hem från föris på eftermiddagarna. Sedan kan vi stanna där så länge vi orkar.

Kanske kastar vi lite grus också. Himla skoj ska det bli.