Nästa resa till Murviel är bokad, familjemedlemmarnas sommarplaner börjar så smått utkristalliseras och mitt fokus är stadigt placerat på den stundande murvielsäsongen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Påskresan är bokad den med

Påskbord chez Hansbys 2017

och jag kan hänge mig åt att mentalisara bort snö, löjligt många minusgrader, trafikkaos, isbitar som smäller i rälsen när de ramlar från tåget jag sitter på, och åt att hårt ignorera det vita landskapet som rusar förbi utanför tågfönstret.

I Göteborg har det regnat men nu snöar det. Om tåget fortsätter att hålla tidtabell, hinner jag fram till Tjörn innan det blir mörkt och den ofrånkomliga sörjan som dylika väderomslag leder till, fryser till omöjliga spår på vägen.

Om jag vädergnäller?

Det kan du slå ihop dina piffiga små skinkhalvor och hoppa upp och sätta dig på att jag gör!

På radion imorse citerades en ilsken stackare i plogsvängen i Stockholm, som i all vänlighet ville be alla kontorsråttor med sitt på det torra bakom sina datorskärmar att sluta kvittra om hur vackert det är med all snö.

Tungmetallstinn miljökatastrof efter vinterelände i april för några år sedan

Snö är inte vackert på femtonde timmen spenderad bakom ratten i en plogbil som inte längre vet vart sörjan skall fraktas. Mälaren är fylld och på övriga avstjälpningsplatser har det bildats snöfjäll.

Snö är besvärligt.

Snö är farligt

Snö är sörjigt, åtminstone i storstäderna och på motorvägarna.

Snö är kallt. Och blött. Och vedervärdigt.

I Languedoc blommar mimosan och tramontanen lär ha mojnat. Jag är inte där och de älskade småprinsarna har jag just lämnat, efter några ljuvliga dagar i deras fantastiska sällskap.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lätt ångest hotar att infinna sig.

Så som sagt; det är tur att jag har nästa murvielresa inom någorlunda nedräkningsavstånd, annars skulle jag nog inte vara helt tillräknelig. Möjligen har Kry-appen fångat upp att det finns flera av min sort och insett att erbjudande om psykologhjälp på distans skulle kännas lockande för snötrötta resenärer på väg mellan två av de allra snögloppigaste städerna i Sverige?

Jag skall till London snart också. Där finns S men ingen snö, och även om det förstås kan vara riktigt råkallt där också så här års, så vill jag dit och äta glass i pausen på en teater tillsammans med min yngsta, alldeles ljuvliga unge.

Ljusglimtar finns det därmed gott om. Inte är de så långt borta heller. Nästa inlägg skall få handla mer om dem och inte alls om väder. Framförallt inte om oväder och definitivt inte om snö. Det blir för trist.