Den har rusat fram som en bulldozer på raketbränsle, veckan. Stora, viktiga, potentiellt omvälvande saker har präglat dagarna och jag har bara kört ner hakan i kragen och försökt hänga med. Sömn har känts som en onödig – eller kanske ouppnåelig? – lyx, när jag sett det som min plikt att hänga med i alla gastkramande turer som det amerikanska valet snurrar igenom. Jag har nattsuddat framför CNN och sett Biden äta sig igenom Trumps ledning i Georgia och Pennsylvania, oroat mig över att han skall tappa Arizona och kokande av helig vrede följt Trumps galna tweetande och desperata fäktande om påstått valfusk. Att sådan flagrant galenskap inte får väljarna att till slut vända Trump ryggen, övergår mitt förstånd. Insikten att att demokratin är så skör att Trump de senaste fyra åren befunnit sig där han har varit, har känts än mer drabbande de senaste dagarna.
Biden har nu precis gått förbi Trump i Georgia.
Trump-eran är förhoppningsvis snart förbi. Ansvaret att motverka all form av brunskjortehärjande vilar tungt på axlarna. De fyra senaste åren är bevis nog för att vi aldrig någonsin kan ta oss lyxen att strunta i politiskt engagemang. Vi kanske har inbillat oss det, så relativt förskonade som vi varit i vårt västra hörn av världen de senaste decennierna.

Samtidigt har jag oroat mig för sjuklingarna i Solna, där covid spökat men testat negativt igen. Vi skulle ha varit där och fixat pojkarnas rum förra helgen men det är för andra gången skjutet på framtiden. Covid dikterar villkoren när snorbusar på tvären gång på gång får allt att stanna upp. Med småttingar på förskola och skola är de i stort sett ständigt närvarande och jag får istället umgås med de nu betydligt friskare älsklingarna via paddans skärm.
Därför ägnades förra helgen åt att fira födelsedagsbarnet Susanna,

som tog med sig Kerstin och hängde med oss på Tjörn.

Det var verkligen inte fy skam!

Vi träffade misstänksamma får på Toftenäs,

och fick vända om på vår tänkta runda när ett gäng nötkreatur dök upp bakom ett krön. Vi fick bråttom att ta oss på rätt sida om stängslen runt hagarna och trampade hem till sanering av lerig hund,

badkarsbad,

och brasa och soffhäng.

Allt enligt önskemål.
Det var tur att helgen blev så lugn och fin och att jag fick njuta av sällskapet av åtminstone en av mina allra mest älskade. Veckan som sedan följt har både sugit musten ur mig och samtidigt gett mig kickar och energiboost.
Skolinspektionen har grillat mig och kollega K om hur vår huvudman sköter skolans kompensatoriska uppdrag genom det systematiska kvalitetsarbetet. Hängde ni med på den sista? Skolspråk om kanske det viktigaste vi har att göra som skolfolk; att se till att alla elever får rätt förutsättningar att ta sig igenom sin utbildning. Att kunna mäta hur varje skola lyckas med just det är en förutsättning för att det skall bli jämlikt och rättvist.
Jag var galet trött efter timmarna med inspektörerna men samtidigt glad över att den orättvisa resurstilldelningen i landets skolor sätts under lupp. Fast det är förstås en alldeles egen och väldigt lång historia, som jag inte skall plåga er med här. Jag nöjer mig med att hinta om att jag dagen efter inspektörernas virtuella besök diskuterade mina framtida arbetsuppgifter med cheferna. Jag kommer att få jobba med sagda systematik mer tydligt än hittills.
Och rektorsuppdraget?
Skall be att få återkomma om det, men sedan länge planerade förändringar står för jobbdörren och det kan bli riktigt bra.
Riktigt bra kan det också bli om en av de här unga damerna,

har valpar i magen. De kom på besök igår och vi traskade ut på Toftenäs igen för att visa vilket hundparadis vi har bara alldeles runt knuten. Vi skojade om att uppfödaren kom på ”BVC-besök”. Vovvarna verkade nöjda med environgerna och testade även bekvämligheten hos sofforna. Vovvarna gjorde sig bra där med!
Idag pustar jag ut.
Öronsuset har upphört men huvudvärk lurar. Jag känner mig lättare.
Snart skall CNN, som surrat i bakgrunden i flera dagar stängas av och jag skall krypa upp i soffan med min lofotenstickning och samtidigt lyssna på Annika Estassys Vingården mellan berg och hav och förhoppningsvis förflytta mig till franskare nejder.

Det blir bra med lite meditativ aktivitet som avslutning på veckan. Jag har stickat mig igenom tuffa tider förut. De senaste årens produktion skvallrar om att meditationen behövts för bibehållande av sunda vätskor…

Meditationsprojekt 2018-2020…