För nio år sedan rådde febril aktivitet i familjens dåvarande hem i Älta. Vi rensade, fejade, homestageade och förberedde huset för visning. Murvelhuset hägrade men innan vi fått ältahuset sålt, vågade vi inte lägga något bud. Bara några veckor hade gått sedan vi såg huset och trädgården i Murviel första gången och så alldeles förälskade i det blev vi att hela processen hemma, från kontakt med mäklare tills att försäljningen var klar, bara tog en dryg månad.

Sedan stod vi där, utan ny svensk bostad klar, omtumlade, lyckliga och lätt chockade över vår impulsivitet, med ett påskrivet köpekontrakt på ett stycke franskt vinbondehus i handen. Där och då slog tankar på ett friare liv med större möjligheter till längre perioder i det nyinförskaffade murvelhuset rot i mig. Jag var nyss fyllda femtio och förstås för ung för att börja tänka i termer av pension och dessutom mitt uppe i min rektorsutbildning. Svårt utgångsläge för ett friare liv, alltså.
Fyra år senare hade vi sålt bostad nummer två och flyttat till huset på ön.

Jag startade eget och hyrde ut mig själv som rektor – ett stort och viktigt kliv för att kunna ta kommando över min egen tid. Första hyruppdraget blev i Dingle och jag har liksom inte egentligen lämnat Dingle sedan dess.

En avstickare till Alingsås gjordes men sedan har Dingle och fjärrundervisning varit det som upptagit min tid. Så mycket mer tid i Murviel har inte möjliggjorts annat än som fler kortare turer än tidigare och med miljöboveri i bevingade farkoster som följd.
Men dingleplanen har redan från början villkorats med att mitt rektorsjobb skall kunna lämnas över när min efterträdare är redo. Jag tänkte först att det skulle få uppta ett år av mitt liv. Det har hittills blivit drygt tre. Tre alldeles fantastiska, givande och stundtals skitjobbiga år. Men så bra det känts och känns!
Och håll i hatten nu, alla ni som länge tvivlat på att jag nånsin skall få ändan ur den svenska kärran och få till en franskare deltidstillvaro; jag är till slut där nu; stafettpinnen lämnas över, jag slutar som rektor och får mer övergripande arbetsuppgifter istället. Detaljer återstår men förändringen är bara ett par månader bort. I perioder kan arbetsuppgifter framöver skötas på distans. Från terrassen i Murviel.

Det ni!
Det trodde ni inte!
Om vi raskt impulsköpte murvelhuset för elva år sedan, har jag skyndat desto mer långsamt med att få till en geografiskt friare jobbtillvaro. Jag är glad nu att det har fått ta tid. Jag behåller stabiliteten och med åtminstone en del av min inkomst fortsatt från stabil och säker källa. Den frihet jag efterstävar kräver trots allt det. Dessutom vill jag jobba. Mogen för pension känner jag mig inte ännu på ett bra tag.