Lösenordsskyddad: First Class Honours
05 fredag Jul 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
≈ Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Kategoriarkiv: Betraktelser från hemmahorisont
Lång dags färd mot Tjörn
20 torsdag Jun 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Om jag inte var svensk och visste hur det fungerar här i norr inför årets längsta dag, skulle jag nog börja undra om alla städerna samtidigt utsatts för attentat, multipla gasläckor eller plötsliga giftmoln. Varför annars denna massflykt? Dagens resa mellan Stockholm och Skärhamn tog tre timmar längre än vanligt och trafikradion pepprade ut bulletiner om olyckor och köer – oklart vad som orsakade vilket till slut.
Men nu är vi här. I sommarhuset som nog känner sig en smula övergivet sedan vi blev med franskt viste. Här har vi tillbringat många semestrar. Ätit glass nere i hamnen. Puttrat i gammal båt på vågorna och promenerat med hunden i de ljusa kvällarna. Klamrat oss fast på klipporna och kryssat mellan maneter de gånger havet varit varmt nog för en simtur eller två. När vädergudarna ler är det faktiskt svårt att tänka sig en bättre plats att semestra på.
Fast det är just det som är problemet; de är ena griniga sattyg, de vädermäktiga. Jag har krupit ner i bergsskrevor för att komma undan den allt annat än ljumma vinden, hukat bakom husknuten och rusat in med sommarläsningen när regnmolnen avgått med segern ännu en gång. Fler gånger än jag orkar räkna.
För två år sedan satt jag här och googlade franska hus och svor över att jag aldrig riktigt fick sluta huttra. Väste ilsket mellan tänderna att nu går det inte längre. Jag blir klimatflykting!
Nu finns det franska huset där och jag skall snart åka dit. Tjörnkvällen är sval, men vacker så att det nästan gör ont. Jag förnimmer bara det, att det är så vackert. Om jag måste sätta på mig en tröja när jag går ut, så spelar det inte längre någon roll. Det faktum att jag snart är i Frankrike, att jag kommer att åka dit igen och igen, öppnar ögonen på nytt också för det som finns här hemma. Den friska havsluften, tystnaden och L:s nöjda uppsyn över att vara på rätt sida om landet.
L:s unionsflagga
Märkvärdigt vad jag får syn på när jag inte längre oroar mig för att behöva huttra mig igenom ännu en semester. Märkvärdigt hur mycket som hinns med när vädret inte längre styr planeringen. Vädret och jag har rentav slutit fred och det är en bedrift av gigantiska mått. En bedrift som murvelhuset får ta åt sig äran för.
Magiskt, vårt murvelhus som får mig att uppskatta också det som jag haft länge. Nacken tackar också när den nu inte längre måste böjas bakåt inför alla otaliga molnanalyser jag tidigare ägnat mina semestrar åt.
Nu är det natten och jag skall krypa ner under täcket och låta den redan nämnda havsluften svepa in över mig genom det öppna fönstret. Bonne nuit!
Skiftbyte i Murvelhuset
08 lördag Jun 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
S och vännerna är tillbaka, med ny kulör på skinnet, utvilade och nöjda. På plats i huset är nu två familjer, som möttes av lite ostadigare väder men det verkar inte som att det blir så långvarigt. Jag hoppas att de får det bra.
Imorgon åker vi till den sörmländska landsbygden för att lämna nycklar och nyinförskaffad grill, som vännerna skall stuva in i sin bil tillsammans med E:s gamla gunghäst, bestefars kaffeservis och lite annat som de fraktar ner till murvelhuset åt oss.
Grill, gunghäst och norsk kaffeservis – livets väsentligheter? Kanske inte, men tanken att fylla huset med älskade saker med en släng av nostalgi över sig, håller än. De är barndom, sakerna. Min, barnens. De passar där i det gamla huset, vars historia vi skriver vidare på nu. L bidrar med affisch på Marlon Brando som gudfader i båthus och tavlor med västkustska vyer. Barn- och ungdom, det med, kanske?
Sörmlänningarna avlöser i huset om ytterligare en dryg vecka och sedan börjar årets franska sommar för oss. Det har inneburit en hel del logistik, en och annan planeringsfadäs men nu är allt infört i kalendern och därmed förhoppningsvis på plats.
Hunden och jag på roadtrip genom Europa, B&B utanför Lyon bekräftat – hunden är välkommen och det var ju bra. Precis som förra året har vi nämligen funderat fram och tillbaka över bästa sättet att få ner lilla jycken. Våndats har vi gjort också, för det där med att stoppa henne i en bur och lämna henne vid specialbagaget på Arlanda känns inte så frestande, trots att det gick bra sist.
Hund i bil i många mil kräver förstås också förberedelser och eftersom den kommer att packas full (bilen alltså, inte hunden) med nya nödvändigheter, kommer inte hennes stora bur att få plats. Jag har googlat efter alternativ:
Bilstolar för hundar – jomänvisst, sörru, min plånbok är som ett ymnighetshorn, så jag kanske köper två? En för sommar- och en för vinterbruk?
Jag fascineras över hur vi förmänskligar och infantiliserar våra byrackor och det är en geschäft som får mig på lite halvdåligt humör. Men – självklart skall den lilla älsklingen åka säkert och inte heller förvandlas till en farlig projektil, om olyckan skulle vara framme, så jag fastnade för en säkerhetssele att fästa i bilens bälteshållare och ett sätesskydd för den nyss rekonditionerade bilen.
Jag dissade den burberryrutiga varianten och valde en beige som gör sig bra mot jyckens mörka brindlepäls. Blev bara några hundralappar fattigare på den affären och det får det vara värt.
We aim to travel in style, me and my döööög. Nämligen.
Facebookiska
06 torsdag Jun 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Jag har en bild på näthinnan. Den blockerar utsikten mot de färgglada och, förvisso ganska fina, husen utanför mitt smårutiga balkongräcke. Solen värmer benen som jag sträckt ut mot den, medan huvud och dator är behagligt placerade i skuggan. Så gamm-vuxen har jag alltså blivit, att jag numer helst vill hålla huvudet kallt.
För en dryg vecka sedan kom jag tillbaka till sjätte våningen från Murviel. Det känns längre sedan. Men nu, denna fantastiskt fina nationaldagsmorgon,
är jag där i tanken igen. Anledningen, för att tala facebookiska, är en post i min feed. En sådan där indirekt sak som når mig för att en av mina facebookvänner lajkat (aj, vad det där sved i engelsklärarnerven! Felstavat enligt god facebooksed är det säkert också men jag ids inte dubbelkolla) en instagrambild, som någon annan lagt upp. Facebookvännen i fråga är dotter S, som befinner sig i Murviel nu. Bilden föreställer henne och vännerna vid poolen. De ser nöjda ut.
Den bilden hamnar inte här, utan får stanna på min näthinna men känslan den förmedlar kan jag inte låta bli att dela. Det är inte första gången och med all säkerhet inte den sista, som jag sitter här hemma och är så väldigt nöjd över att någon annan än jag själv får njuta av det som Murviel bjuder på. Den bedagat vackra trädgården; huset, som står för sval omväxling till den solvarma stenläggningen vid poolen; avkopplingen i skuggan av ett olivträd eller solvarmt skinn som möter turkosblått vatten. En apero när det börjar lida mot kvällen och mat. Egenhändigt lagad eller serverad på Taverne Léa i byn, kanske.
Huset har sällskap oavbrutet nu, ända in i augusti.
Tänk att det finns. Att det är vårt att dela med oss av. Det är svårt att inte känna sig lycklig över sådant.
Stockholm i sol
28 tisdag Maj 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Jag är hemma igen och tankarna far osorterade – ganska kreativa – och fulla av nytankad murvielenergi. Jag har hunnit vara i kontakt med flera av bygrannarna telefonledes, mejlledes och facebookledes och har hunnit sjunka ner i soffan på sjätte våningen.
Jycken, nyligen avhämtad från Pensionat Paradiset, har funnit det för gott att helt sonika placera sig i min ännu så länge inte uppackade resväska. Det går ju inte att lita på flocken, för rätt vad det är sticker delar av flocken iväg. Oftast söderut. Oftast till Frankrike.
De närmaste dagarna skall sommarens resor bokas. Viktigast är den till Aberdeen i början av juli, när duktige, fine son E skall firas storstilat. Näst viktigast är biltåget med hunden ner till Murviel och motsvarande tillbaka till Sverige igen i augusti.
Solen går ner bakom Globen.
Köksfönsterutsikt 21.30
Jag är hemma i stockholmshemmet. Murvielhemmet har stängda fönsterluckor, är nystädat och har ett påfyllt kylskåp, för om bara en vecka är huset fyllt av liv igen och det känns så bra, så bra.
De närmaste veckorna skall ägnas åt förberedelser av både det ena och andra slaget. Det kommer en höst så småningom och den tänker jag styra över så mycket jag kan. Det jag gör då, skall jag göra för att jag aktivt valt det. Oavsett vad det blir. Just nu, efter en tids bearbetning och funderande, känns det mest bara spännande.
Åh nej!
17 fredag Maj 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Resor
Etiketter
Det är sen torsdagkväll. Ett glas vitt från Pezenas i glaset och brittisk husporr på TV:n. Hund och dator bredvid mig i soffan. Resväskor packade i hallen och tillvaron allmänt småputtrig och trevlig. Samtidigt checkar jag in, för jag kan göra många saker samtidigt – klia hundmagar, se på TV, dricka vin, facebooka och planera murvielavfärd.
Jag ser bra på nära håll men inte på långt och av progressiva glasögon mår jag illa, så glasögonen åker av och på tills jag tröttnar och försöker plira över dem på datorskärmen i knäet istället. Men det är då det händer…
Ryan Air har förstås inte öppet på kvällarna och jag svär eder, ser framför mig hur det kommer att kosta många hundralappar att rätta till felet, för efter incheckning kan du inte rätta till det själv.
Alltså börjar fredagen i telefonkö till en växel på Irland. Det går faktiskt förvånansvärt snabbt och jag får hjälp av en livs levande person. Jag blir så till mig att jag börjar småprata om hur tokigt det kan bli. Jag inser dock snabbt att varenda fras som kommer ur munnen på den unge telefonisten är inövad. Mina avsteg från förväntat protokoll blir därmed till för breda vattengravar i en övrigt ordentligt snitslad hinderbana.
Men problemet ordnas snabbt och utan kostnad, så nu är jag till slut redo för avfärd.
À bientôt!
Gamla Enskede lanthandel
13 måndag Maj 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Shopping
Etiketter
Mitt årliga tandläkarbesök är överstökat för den här gången. Jag tycker att det är lika skönt varje år att få det överstökat, trots att det hittills aldrig varit dramatiskt eller särskilt smärtsamt. Ingen karies i år heller men trots det åkte borren och kompositen fram, för jag hade gnisslat ner en kindtand ända in till dentinet.
Bettskena, kanske?
Har jag provat. Står inte ut.
Det har gått i vågor, tandgnisslandet. Eskalerat har det gjort årligen i månadsskiftet april/maj och denna vår utgör inget undantag. Ändå är skillnaden monumental för i år hinner jag sänka axlarna och tänka efter. Om bara fem dagar är jag i Murviel.
På väg hem från tandläkarbesöket svänger jag förbi Gamla Enskede lanthandel, den relativt nyöppnade lilla butiken med det allt annat än lantliga läget. Rusningstrafiken vrålar förbi på Nynäsvägen utanför och det är inte alldeles lätt att ratta sig fram mellan alla avspärrningarna, som bygget med de nya bullerplanken förorsakar.
Jag kommer fram till slut och kliver in genom porten och blir kvar mycket längre än vad jag hade planerat. Det blir mycket dyrare än vad jag hade tänkt också. Men bakom disken ligger franska ostar som vill följa med mig hem, vildsvinssalami som smakar himmelskt och från hyllorna kastar sig både ketchup, fläderblomssaft, stark ungersk paprika i fin burk och en god dressing i snygg flaska ner i min varukorg.
Dagens skörd
– Åh, vilken fin affär du har, sluddrar jag så när jag kommer fram till disken. Kinden fladdrar och tungan vill inte riktigt lyda. Bedövningen från tandläkarbesöket har faktiskt inte alls släppt. Jag förklarar snabbt läget och hoppas att affärsinnehavaren inte tror att jag tittat för djupt i glaset denna alldeles vanliga måndagseftermiddag.
I butiken finns närproducerat kött också. Och spännande müesli, pasta, röror, såser och en massa annat du inte visste att du behövde. Det känns både lite franskt och lite nostalgiskt att komma in där och nypa lite i mjölpåsarna medan jag småpratar – eller, ja, småsluddrar, då – med den stolta butiksinnehavaren. Det är bra nära att jag klämmer i med ett Au revoir och ett bonne journée på väg ut men det blir ett hej då och ett jag-kommer-snart-tillbaka istället.
Tur det. Det räckte med fladdret i kinden och en bångstyrig tunga för att jag skulle känna mig suspekt. Att göra sig märkvärdig med fransk avskedsfras i en svensk butik som inte ens låtsas vara fransk låter sig inte göras. Då hade jag ju behövt förklara att precis allt kan förflytta mig söder om Centralmassivet och då hade det blivit bra avigt.
30.000…
11 lördag Maj 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
… besök på sidan har jag haft sedan bloggen blev publik i mars förra året. Jag tycker att det känns smått fantastiskt och jag är så glad att ni fortsätter att hälsa på och tar del av mitt klottrande. Inte kunde jag ana hur mycket murvielbloggandet skulle ge mig när jag halvt i hemlighet startade bloggen och la upp det första inlägget 16 januari 2012.
Sedan dess har har jag skrivit ytterligare 259 inlägg (detta inräknat) och lagt ut hundratals bilder. Än har jag inte tröttnat, snarare tvärtom. Jag bläddrar tillbaka ibland och upptäcker hur jag redan hunnit glömma hur det kändes, hur det var. Men då finns det där, klottret, och jag kan säga att javisstja, så där var det ju.
Ödmjukt kan jag också konstatera att det franska äventyret mer än infriat mina förväntningar och dessutom hållit mig upprätt när det blåst lite väl kraftigt kring livet i övrigt.
Imorgon är jag hemma igen efter en dryg veckas sverigeturné från Svalöv via Tjörn och vidare till Värmland. Veckan som kommer innebär viktiga beslut men sedan bär det av till Murviel. Jag längtar dit galet mycket. Det lär bli aktivitet på bloggen. Och bilder. Kanhända hinner jag plita ner några inlägg till från hemmahorisont också, för varav hjärtat är fullt, löper fingrarna över tangentbordet.
Murvielklotter 