Etikettarkiv: jycken

Dagar med sjätte våningen som hemma

18 lördag Apr 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken, Om dagsläget

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Jag vet inte jag, men sjätte våningen känns ovanligt trist nu. Lägenheten svämmar över av obestämbart bråte och jag har varken energi eller lust att ta tag i det. Inredningstankarna och kreativiteten befinner sig någon helt annanstans, högen med stryktvätt förblir just en hög, soffan är ett misch-masch av handdukar, filtar och kuddar med en liten konvalscerande hund mitt i bråten,

… och kom tillbaka!

soffbordet svämmar över av lördagstidningarna och ute är det grått.

Stålgrått.

Kallt.

April. I Sverige.

Framgår det att jag denna lördag inte är särskilt uppåt?

Jag braklandade i verkligheten efter att ha lämnat Murviel för en vecka sedan. Hemma väntade en hund som inte alls hunnit hämta sig efter sin pyometra-operation och hon har åkt ut och in till Södra djursjukhuset i Kungens Kurva under den gångna veckan. Hennes flock iakttar henne nervöst medan tre veterinärer kliar sig i barr av varierande längder för att förstå varför lilla jycken återhämtar sig så långsamt. Det är lite som att befinna sig i ett avsnitt av Dr House, fast med veterinärer.

Kanske går det vägen. Kanske kan hon vara fransk hund ytterligare några somrar…

Bäst att lapa åt sig de sista franska solstrålarna…
Vaka över flocken…
Har du inte badat färdigt snart…?
Wilda ylar ominöst
Hunden fick som vanligt ingenting…
Wildas favoritplats – skugga men full uppsikt över ägorna
Bästa ressällskapet på autozug Hamburg-Lörrach

Vi hoppas det.

Imorgon skall jag nog trots allt ta mig an balkongen för en ny säsong. Skiner solen, lägger jag kanske på solrosduken som inhandlades i Béziers sommaren 2000, häller upp en kopp kaffe och tar mig i kragen. Det blir liksom trevligare då.

solrosduk

Taxar och cairnterriers

05 tisdag Nov 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Inredning, Jycken

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

Tillbaka i Stockholm igen, med hunden på plats i favoritfåtöljen och första dagen på nytt jobb avklarad. Ordningen är därmed återställd och det känns faktiskt helt i sin, just, ordning.

Det har varit en ganska lång period av kuskande fram och tillbaka mellan Murviel och sjätte våningen och till slut infinner sig känslan av att det kanske är dags att hålla sig lite mera still. Hon i favoritfåtöljen håller med, för hon är lite sur. Svårt att avgöra om det är en demonstration av hennes missnöje över min myckna frånvaro den senaste tiden eller om det rör sig om saknad av annat slag. Till exempel mer sådan saknad som har med godbitar av hjortkött och andra läckerheter hon bjudits på under vistelsen på Pensionat Paradiset att göra. Men eftersom La Dame inte är lika fixerad vid bukfylla som vanliga jyckar, väljer jag att tolka hennes tjurande som en reaktion på att hon saknat mig. Haft lite sorg, rentav.

Tänker inte ligga bredvid svikarmatten i soffan ikväll

Tänker inte ligga bredvid svikarmatten i soffan ikväll

Så kan vi ju inte ha det hur länge som helst, så nu får murvelhuset klara sig utan oss ett längre tag än vad som varit fallet det senaste halvåret. Fast i tanken flyger jag dit lika ofta som tidigare förstås. Det handlar ofta om inredning då, och med hunden snarkande bredvid mig, är inte tanken på hundar av annat slag så långt borta. Den här, till exempel:

En "draught excluder dachshund" från Mulberry Home till det facila priset av L115, kanske?

En ”draught excluder dachshund” från Mulberry Home till det facila priset av 115 pund, kanske?

Fast om jag införskaffar en sådan kommer nog en och annan att anse att jag alldeles mist förståndet. Det finns trots allt billigare sätt att stoppa golvdrag från otäta dörrar. Jag kanske skall sy en själv på min förträffliga symaskin från IKEA…?

Stockholm i sol

28 tisdag Maj 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Jag är hemma igen och tankarna far osorterade – ganska kreativa – och fulla av nytankad murvielenergi. Jag har hunnit vara i kontakt med flera av bygrannarna telefonledes, mejlledes och facebookledes och har hunnit sjunka ner i soffan på sjätte våningen.

Jycken, nyligen avhämtad från Pensionat Paradiset, har funnit det för gott att helt sonika placera sig i min ännu så länge inte uppackade resväska. Det går ju inte att lita på flocken, för rätt vad det är sticker delar av flocken iväg. Oftast söderut. Oftast till Frankrike.

De närmaste dagarna skall sommarens resor bokas. Viktigast är den till Aberdeen i början av juli, när duktige, fine son E skall firas storstilat. Näst viktigast är biltåget med hunden ner till Murviel och motsvarande tillbaka till Sverige igen i augusti.

Solen går ner bakom Globen.

Köksfönsterutsikt 21.30

Köksfönsterutsikt 21.30

Jag är hemma i stockholmshemmet. Murvielhemmet har stängda fönsterluckor, är nystädat och har ett påfyllt kylskåp, för om bara en vecka är huset fyllt av liv igen och det känns så bra, så bra.

De närmaste veckorna skall ägnas åt förberedelser av både det ena och andra slaget. Det kommer en höst så småningom och den tänker jag styra över så mycket jag kan. Det jag gör då, skall jag göra för att jag aktivt valt det. Oavsett vad det blir. Just nu, efter en tids bearbetning och funderande, känns det mest bara spännande.

Madame Dysterkvist orerar

28 måndag Jan 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Det är nu så maximalt äckligt grått ute att jag nästan får panik! 15 grader gnistrande kallt innebär åtminstone vackra vyer ut genom fönstren men det här!

Hjälp!

Imorse fick jag stanna vid Hellasgårdens parkering för att fylla på spolarvätska, som jag lyckligtvis hade i bilen. Jag såg nämligen ingenting genom vindrutan när sagda vätska tagit slut.

En solig vinterdag eller en disig oktobermorgon är det vackert i Nackareservatet men en dag som denna, genom smutsiga vindrutor, vet jag inte vart jag skall hitta de vackra vyerna. Lite lätt bråttom är det naturligtvis också.

Dagens första möte börjar halv nio och jag har inte mycket marginal men något alternativ till påfyllning finns inte. När arbetsdagen är slut har det hunnit bli mörkt, jycken är sist kvar på dagis och om det inte hade varit för den totala lycka denna pälsförsedda familjemedlem visar när jag kommer för att hämta henne, hade jag kanske blivit en smula deprimerad. Men hon får mig att le. Detta ordlösa och ändå så uttrycksfulla lilla djur får mig att må bra.

Men gråvädret…

Groteskt.

Kladdigt.

Grått.

Ovärdigt.

Kan jag få ta med mig mitt jobb och min skola till Languedoc?

Snälla?

Är det för mycket begärt?

Jag gillar ju jobbet, egentligen, även om det kan bli för mycket ibland men jag kan det och i någon mån brinner jag för det fortfarande, även om just det kanske låter en smula corny.

Det har inte varit så mycket tid över för reflektion den senaste tiden och Murviel har stundtals känts oändligt avlägset. Och ändå finns det där. Det lockar och drar; håller mig upprätt och lovar bättre, varmare tider.

Och jag vet; det dräller av väderrelaterade uppdateringar på Facebook och bloggar och visst kan det bli lite tjatigt men allvarligt – vi lever i den här gråsörjiga smeten nästan halva året och hur människovärdigt är det, egentligen?

Noll åtta femton imorse loggar jag in på jobbdatorn.

Gissa vad som möter mig varje gång inloggningen är avklarad?

Det här, förstås:

Utsikt från mitt murvielfönster

Utsikt från mitt murvielfönster