Tillbaka i Stockholm igen, med hunden på plats i favoritfåtöljen och första dagen på nytt jobb avklarad. Ordningen är därmed återställd och det känns faktiskt helt i sin, just, ordning.

Det har varit en ganska lång period av kuskande fram och tillbaka mellan Murviel och sjätte våningen och till slut infinner sig känslan av att det kanske är dags att hålla sig lite mera still. Hon i favoritfåtöljen håller med, för hon är lite sur. Svårt att avgöra om det är en demonstration av hennes missnöje över min myckna frånvaro den senaste tiden eller om det rör sig om saknad av annat slag. Till exempel mer sådan saknad som har med godbitar av hjortkött och andra läckerheter hon bjudits på under vistelsen på Pensionat Paradiset att göra. Men eftersom La Dame inte är lika fixerad vid bukfylla som vanliga jyckar, väljer jag att tolka hennes tjurande som en reaktion på att hon saknat mig. Haft lite sorg, rentav.

Så kan vi ju inte ha det hur länge som helst, så nu får murvelhuset klara sig utan oss ett längre tag än vad som varit fallet det senaste halvåret. Fast i tanken flyger jag dit lika ofta som tidigare förstås. Det handlar ofta om inredning då, och med hunden snarkande bredvid mig, är inte tanken på hundar av annat slag så långt borta. Den här, till exempel:

Fast om jag införskaffar en sådan kommer nog en och annan att anse att jag alldeles mist förståndet. Det finns trots allt billigare sätt att stoppa golvdrag från otäta dörrar. Jag kanske skall sy en själv på min förträffliga symaskin från IKEA…?