Vi njuter av värmen, av att inte behöva fundera på det där med tröjor och kyliga kvällar.  Vattnet i poolen pendlar mellan 29 grader på morgonen och drygt 30 lite senare på dagen. Det svalkar ändå när vi hoppar i. Lika skönt är det när kvällen kommer med lite svalka – 26-27 grader är inget att klaga över det heller och andrummet behövs.

Men när ärenden skall uträttas, då vill det till att få kroppsarbetet och transporterna avklarade så tidigt som möjligt och det är inga självklarheter för en sjusovare och nattuggla som jag. Fast solen tar förstås hand om den detaljen – varje morgon väcker den mig och det får den så gärna.

När ärenden alltså skall uträttas, som kräver transporter med bil, då vill man ändå ha luftkonditionering i fordonet. Vi har det. I förrgår dog den. Temperaturen visade 34 grader utanför, så en snabb reparation av sagda luftkonditionering fick bli prioriterat område. L ringde runt till den ena verkstan efter den andra men ingen ville ta sig an vår bil.

– No Cadillac…, blev svaret. I Béziers, i Montpellier och i Toulouse. Då åkte L till en opelverkstad för att prata direkt med en reparatör och kanske få hjälp den vägen. L pratar fin-fin franska, dessutom, så någon språkförbistring var det inte tal om. Men svaret blev detsamma;

– No Cadillac…

Nä, så ser den inte riktigt ut…

Då försökte L berätta att bilen i stort sett är densamma som Opel och SAAB, byggd i Trollhättan under bara några år. Och eftersom verkstaden är en opelverkstad, borde det väl vara något de skulle kunna klara, kanske?

– SAAB tillverkas inte längre, sa reparatören, utan något större engagemang.

– …?

Det var liksom ingen idé att tjata vidare men damen i mottagningsdisken förbarmade sig över L och försökte hjälpa honom hitta andra verkstäder och han fick åka därifrån med åtminstone en ny uppsättning telefonnummer att ringa.

L var därför ganska moloken när han kom hem och senare på kvällen fick bygrannarna, som kommit över på en apéro, höra om bilen som ingen ville ta sig an.

Och som så många gånger tidigare sedan vi hittat vår franska by, så löser sig de till synes omöjligaste av problem bara genom att de nämns.

– Jamen, sa C, hör med Bruno! Han fixar det mesta!

I morse fanns Brunos telefonnummer på ett SMS från C. Ett snabbt samtal och vägbeskrivning till Brunos verkstad och några timmar senare var bilen fixad. AC:n behövde bara få påfyllning av ny gas. Inga konstigheter. Inte ens dyrt. Bruno finns nu med på den allt längre listan över hyvens fransoser.

Kontakter är viktiga här. Sådana som du skaffar dig genom att delta i bylivet och att vara intresserad av det som händer i byn. Och det är inte ens särskilt ansträngande! Det har bara att hänga på allt skoj som händer. Imorgon är det fyrverkerier, för då skall nationaldagen firas in. Vi gjorde stora ögon när vi var med om det första gången för ett år sedan. Och om det finns förstås ett äldre blogginlägg…