13 fredag Sep 2013
Posted in Utflykter
i dag har vi åkt till stranden där hade vi jättekul och så bada jag och sen plocka jag asssmyket snäckor
och sen åt vi glass det var jättegott sen åkte vi hem och badade vi i poolen och sen kom Claes L och Eva. och sen åt vi mat det blev korv och potatismos och sen såg vi på råttatouille!
09 måndag Sep 2013
Posted in Murvelhuset
aaaaaassssssss coolt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Idag har jag badat JÄTTEMYCKET
Pungt slut (Nikolina ,Stina,Alice ,Junior och jag) Absolut INTE Elisabeth,Åsa eller mamma.Sen tittade vi på HippHIPP (jag älskar det) och Niko (Nikolina) spelade iPad…
09 måndag Sep 2013
Posted in Murvelhuset
Magiskt. Är det verkligen september? Ljuvliga söndagar. Badpojkar. Badflickor.
Sverigehemma, alltså.
Om någon undrar vart hösten tagit vägen, kan jag berätta att den tagit en sväng förbi Languedoc i helgen. Regntungare himmel än den som mötte oss när vi landade i lördags har jag hittills inte sett härnere och det hängde i hela dagen. Kallt var det inte men inte var det så särskilt frestande att hoppa i plurret, så jag avstod.
Det gjorde dock inte den yngre generationen…
Junior!
Sen var det förstås skönt att krypa in i en filt efteråt.
Agnes blev lite frusen och trött efter badet
Jag kommer att få hjälp med bloggandet den här veckan. Först ut är Agnes, 8 år – håll utkik!
09 måndag Sep 2013
Posted in Utflykter
Etiketter
Abbaye de Fontcaude, Compostela, huset fullt av barn, Savon Artesanal de Provence, St Chinian
Bredvid mig på flyget ner i lördags satt alldeles nyblivna skolflickan Alice. Hon skriver dagbok. Varje dag…
Murveldagarna ljuder av barnröster och är fulla av aktiviteter. Så fulla, faktiskt, att det liksom inte riktigt finns tid att blogga. Jag har ju viktigare saker för mig!
Vi badar, fastän lokalbefolkningen tycker att det är alldeles för kallt…
Alice lärde sig dyka idag och hennes var dagens gladaste miner!
Pooltäcket rullas ut för kvällen men vissa dröjer sig kvar…
Fast jag vet inte inte om jag håller med om att det är för kallt. Pooltermometern har fått glädjefnatt, så den kan vi inte lita på längre men nog håller vattnet sisådär 24-25 grader och det räcker till och med för en badkruka som jag.
Vi gör små utflykter:
Vägen till Compostela går förbi Abbaye de Fontcaude. Vi gick varken till havet eller till Compostela.
Bra orienteringsplats på pilgrimsvägen – det kommer mer bilder härifrån i ett senare inlägg
St Chinian fick ett besök igen i söndags och vi luktade på tvålar…
Vackra att se på är tvålarna från Savon Artesanal de Provence
…och jag införskaffade lavendel att stoppa i egenhändigt tillverkade påsar, som vi dock inte har haft tid att ordna med ännu
… medan Agnes planerade för en snar framtid då lurviga torgvantar med djuriskt mönster kan komma väl tillpass
På kvällarna hänger vi i soffan och tittar på film
Bagarn får besök varje dag och med hem följer både baguetter, croissanter och pain au chocolat. De där sistnämnda är alldeles särskilt populära, fast det går också bra med croissanterna när man får bre Nutella på dem…
Olivträdets vissna grenar sågade V av idag
Lättare att vinscha upp roten med lite stam kvar?
Och på min kudde vilar glada gubbar
Vem la den där, tro?
Imorgon bär det av till havs. Får se om jag hinner berätta om det imorgon kväll eller om det får vänta tills jag är solokvist. De är ett sådant formidabelt sällskap, alla underbara ungarna och deras mammor! Så används dessutom datorn som DVD om kvällarna och då är det svårt att använda den för bloggande samtidigt.
06 fredag Sep 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Resor
Så var det dags igen. Imorgon faktiskt. Om bara några timmar.
Ännu en kabinväska har införskaffats, för den här familjen flaxar omkring och lånar väskor av varandra tills man inte vet var de håller hus. Väskorna, alltså. Packar gör jag alltid i sista minuten, för det är ju så himla trist och nu behövdes en större kabinväska än den som fanns på plats i garderoben. Alltså fick det bli en ny.
Jag har shoppat igen, nämligen. Porslin. Hårda resväskan har jag inte hämtat från där den befinner sig och den mjuka, som skall följa med till Frankrike, skyddar nog inte så bra. Tänk, såna bekymmer man kan ha. Så oerhört fånigt – tror jag byter spår…
…och stycke för att markera att nu kommer förhoppningsvis något intressantare…?
Så vad skall jag göra denna vändan, förutom att stå i fönstret och titta ner på lastbilsflaken som far förbi fulla med vindruvor? Jag ser fram emot att från första parkett se på när det skördas som värst och skall nog se till att få följa med ut på fälten någon av dagarna. Vad jag förstår, är det lite osäkert när den försenade skörden kommer igång men eftersom jag är i Murviel ett tag, vore det väl tusan om jag inte skulle pricka in en aldrig så liten skörd?
Undersöka vinskördandet står alltså på min att-göra-lista, liksom hantverkarkontaktande, bilverkstadskontakt, målning av vårt Garde Manger, umgänge med fem glada, medföljande barn och deras mammor och –
Tadaaa!
Ändan har ramlat ur vagnen till slut och här skall franska studeras på plats. Fast jag väntar tills jag är solokvist i huset, så att jag inte blir asocial. Blir kanske inte så mycket sagt annars, med en vrickad och sargad tunga som barlast i munhålan.
À bientôt!
01 söndag Sep 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
… som hittar till Languedoc! Skälen till en partiell eller total relocation kan förstås variera, liksom både ålder och familjesituation. Min erfarenhet så här långt säger mig dock att vi ändå är en någorlunda homogen grupp, som har det gemensamt att vi fallit pladask för såväl område som livsstil. Och att de flesta av oss blir så till den grad förtjusta att vi gärna vill se det franska livet permanentas; några veckor om året retar liksom bara aptiten.
Alltså frågar vi oss hur vi skall få till det. Små bagateller som försörjning och närhet till familjen har en irriterande ovana att ställa sig i vägen för snabba beslut. Så vi fortsätter att omväxlande tråna och dra iväg så fort tillfälle ges.
Sedan finns det de som hittar hit av helt andra skäl:
Är det försent att dra igång en fotbollskarriär, tror ni…?
31 lördag Aug 2013
Posted in Inredning, Murvelhuset
Jag läser brev från Servian och det är aldrig en dålig idé när tankarna vill dra iväg till Herault. Och det vill det ju som bekant ganska ofta. Det finns många vackra saker jag skulle vilja fylla det franska huset med, men en dörrkläpp – det finns det redan en!
Ett av höstens fortsättningsprojekt är ytterdörren, som i somras skrapades, tvättades och fick sig en första omgång linolja.
Nyskrapad, nytvättad…
…och törstig, törstig
Då, i juli, trodde jag att jag hade bestämt mig för att måla den i vackert och i för området typiskt dimgrönt med miljövänlig äggoljetempera. Jag såg framför mig hur vacker den skulle bli men kunde inte sätta igång, dels på grund av att det var så varmt, dels eftersom vi var många i huset. Målarfärgen luktar, visserligen gott och naturligt, men också väl starkt alldeles i början. Det lär visst inte vara så nyttigt heller innan färgen oxiderat av sig det värsta. Alltså sköts fortsättningen på dörrmålningsprojektet på framtiden.
Nu verkar det gå som det så ofta gör; jag ändrar mig. Den blir inte grön. Åtminstone inte nu. Den är vacker som den är. Massiv, tung, väderbiten och brun.
Vilken tur att det var för varmt, för socialt och att jag blev lite bekväm. Nu skall istället dörren strykas med tjärolja blandat med ägg tills den inte är törstig mer.
Klicka för köpställe
Tjäroljad detalj
Föreställer mig en textur som på en gammal älskad, väl omhändertagen eka…
Lite doft av hav kring huset i byn mitt bland vinfälten. Visst känner du det i näsborrarna? Blir det inte rentav lite svensk bryggsommar av alltihopa?
29 torsdag Aug 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
… i turkosa och rosa små bajspåsar, bara för att de svarta är så trista. Kokett, på gränsen till det löjeväckande, kan tyckas men den ångande, nyskitna högen försvinner iallafall från den vackert stenlagda sydfranska bygatan. Men som Per Mortensen skriver i sin krönika i dagens DN,
Hittar tyvärr inte det lilla stycket i DN:s nätversion
så är jag ganska ensam om att göra det. Trots att du kan hämta gratis fekaliepåsar på maireriet i Murviel.
Varför ett inlägg om det som med viss regelbundenhet töms på gatan ur bakdelen på min hund? Ja, inte är det ett inlägg om hur självklart jag egentligen tycker att det är utan mer om hur mina ögon reptilsnabbt letar upp allt som i tanken transporterar mig ner till Murviel. Så blir jag därmed barnsligt förtjust när en journalist på DN berättar om det han ser i sin sydfranska by och som inte är som hemma. Att han, precis som jag, kommer fram till att det är fördel Herault, Languedoc och Frankrike, det kan jag leva med.
Läs den lilla krönikan och nicka igenkännande. Precis som jag.
Murvielklotter 