Murviel med yngre ögon

Etiketter

, , , ,

Bredvid mig på flyget ner i lördags satt alldeles nyblivna skolflickan Alice. Hon skriver dagbok. Varje dag…

dagbok på plan

Murveldagarna ljuder av barnröster och är fulla av aktiviteter. Så fulla, faktiskt, att det liksom inte riktigt finns tid att blogga. Jag har ju viktigare saker för mig!

Vi badar, fastän lokalbefolkningen tycker att det är alldeles för kallt…

Alice lärde sig dyka idag och hennes var dagens gladaste miner!

Alice lärde sig dyka idag och hennes var dagens gladaste miner!

Pooltäcket rullas ut för kvällen men vissa dröjer sig kvar...

Pooltäcket rullas ut för kvällen men vissa dröjer sig kvar…

Fast jag vet inte inte om jag håller med om att det är för kallt. Pooltermometern har fått glädjefnatt, så den kan vi inte lita på längre men nog håller vattnet sisådär 24-25 grader och det räcker till och med för en badkruka som jag.

Vi gör små utflykter:

Vägen till Compostela går förbi Abbaye de Fontcaude. Vi gick varken till havet eller till Compostela.

Vägen till Compostela går förbi Abbaye de Fontcaude. Vi gick varken till havet eller till Compostela.

Bra orienteringsplats på pilgrimsvägen - det kommer mer bilder härifrån i ett senare inlägg

Bra orienteringsplats på pilgrimsvägen – det kommer mer bilder härifrån i ett senare inlägg

St Chinian fick ett besök igen i söndags och vi luktade på tvålar…

Vackra att se på är tvålarna från Savon Artesanal de Provence

Vackra att se på är tvålarna från Savon Artesanal de Provence

…och jag införskaffade lavendel att stoppa i egenhändigt tillverkade påsar, som vi dock inte har haft tid att ordna med ännu

lavendelpåsar

… medan Agnes planerade för en snar framtid då lurviga torgvantar med djuriskt mönster kan komma väl tillpass

agnes vantar

På kvällarna hänger vi i soffan och tittar på film

Grease

Bagarn får besök varje dag och med hem följer både baguetter, croissanter och pain au chocolat. De där sistnämnda är alldeles särskilt populära, fast det går också bra med croissanterna när man får bre Nutella på dem…

barn med baguette

Olivträdets vissna grenar sågade V av idag

Lättare att vinscha upp roten med lite stam kvar?

Lättare att vinscha upp roten med lite stam kvar?

Och på min kudde vilar glada gubbar

Vem la den där, tro?

Vem la den där, tro?

Imorgon bär det av till havs. Får se om jag hinner berätta om det imorgon kväll eller om det får vänta tills jag är solokvist. De är ett sådant formidabelt sällskap, alla underbara ungarna och deras mammor! Så används dessutom datorn som DVD om kvällarna och då är det svårt att använda den för bloggande samtidigt.

Dags för ännu en arla fakir

Etiketter

, , ,

Så var det dags igen. Imorgon faktiskt. Om bara några timmar.

Ännu en kabinväska har införskaffats, för den här familjen flaxar omkring och lånar väskor av varandra tills man inte vet var de håller hus. Väskorna, alltså. Packar gör jag alltid i sista minuten, för det är ju så himla trist och nu behövdes en större kabinväska än den som fanns på plats i garderoben. Alltså fick det bli en ny.

Jag har shoppat igen, nämligen. Porslin. Hårda resväskan har jag inte hämtat från där den befinner sig och den mjuka, som skall följa med till Frankrike, skyddar nog inte så bra. Tänk, såna bekymmer man kan ha. Så oerhört fånigt – tror jag byter spår…

…och stycke för att markera att nu kommer förhoppningsvis något intressantare…?

Så vad skall jag göra denna vändan, förutom att stå i fönstret och titta ner på lastbilsflaken som far förbi fulla med vindruvor? Jag ser fram emot att från första parkett se på när det skördas som värst och skall nog se till att få följa med ut på fälten någon av dagarna. Vad jag förstår, är det lite osäkert när den försenade skörden kommer igång men eftersom jag är i Murviel ett tag, vore det väl tusan om jag inte skulle pricka in en aldrig så liten skörd?

Undersöka vinskördandet står alltså på min att-göra-lista, liksom hantverkarkontaktande, bilverkstadskontakt, målning av vårt Garde Manger, umgänge med fem glada, medföljande barn och deras mammor och –

 

Skärmavbild 2013-09-06 kl. 12.36.35

Tadaaa!

Ändan har ramlat ur vagnen till slut och här skall franska studeras på plats. Fast jag väntar tills jag är solokvist i huset, så att jag inte blir asocial. Blir kanske inte så mycket sagt annars, med en vrickad och sargad tunga som barlast i munhålan.

À bientôt!

Vi blir allt fler…

Etiketter

, ,

… som hittar till Languedoc! Skälen till en partiell eller total relocation kan förstås variera, liksom både ålder och familjesituation. Min erfarenhet så här långt säger mig dock att vi ändå är en någorlunda homogen grupp, som har det gemensamt att vi fallit pladask för såväl område som livsstil. Och att de flesta av oss blir så till den grad förtjusta att vi gärna vill se det franska livet permanentas; några veckor om året retar liksom bara aptiten.

Alltså frågar vi oss hur vi skall få till det. Små bagateller som försörjning och närhet till familjen har en irriterande ovana att ställa sig i vägen för snabba beslut. Så vi fortsätter att omväxlande tråna och dra iväg så fort tillfälle ges.

Sedan finns det de som hittar hit av helt andra skäl:

Skärmavbild 2013-09-01 kl. 17.31.48

Är det försent att dra igång en fotbollskarriär, tror ni…?

Vad en dörrkläpp sätter igång

Etiketter

, , , , ,

Jag läser brev från Servian och det är aldrig en dålig idé när tankarna vill dra iväg till Herault. Och det vill det ju som bekant ganska ofta. Det finns många vackra saker jag skulle vilja fylla det franska huset med, men en dörrkläpp – det finns det redan en!

IMG_5610

Ett av höstens fortsättningsprojekt är ytterdörren, som i somras skrapades, tvättades och fick sig en första omgång linolja.

Nyskrapad, nytvättad…

…och törstig, törstig

…och törstig, törstig

Då, i juli, trodde jag att jag hade bestämt mig för att måla den i vackert och i för området typiskt dimgrönt med miljövänlig äggoljetempera. Jag såg framför mig hur vacker den skulle bli men kunde inte sätta igång, dels på grund av att det var så varmt, dels eftersom vi var många i huset. Målarfärgen luktar, visserligen gott och naturligt, men också väl starkt alldeles i början. Det lär visst inte vara så nyttigt heller innan färgen oxiderat av sig det värsta. Alltså sköts fortsättningen på dörrmålningsprojektet på framtiden.

Nu verkar det gå som det så ofta gör; jag ändrar mig. Den blir inte grön. Åtminstone inte nu. Den är vacker som den är. Massiv, tung, väderbiten och brun.

Vilken tur att det var för varmt, för socialt och att jag blev lite bekväm. Nu skall istället dörren strykas med tjärolja blandat med ägg tills den inte är törstig mer.

Klicka för köpställe

Klicka för köpställe

Tjäroljad detalj

Tjäroljad detalj

Föreställer mig en textur som på en gammal älskad, väl omhändertagen eka…

Skärmavbild 2013-08-31 kl. 17.21.18

Lite doft av hav kring huset i byn mitt bland vinfälten. Visst känner du det i näsborrarna? Blir det inte rentav lite svensk bryggsommar av alltihopa?

Jojomänsan, jag plockar upp Wildas fekalier

Etiketter

, ,

… i turkosa och rosa små bajspåsar, bara för att de svarta är så trista. Kokett, på gränsen till det löjeväckande, kan tyckas men den ångande, nyskitna högen försvinner iallafall från den vackert stenlagda sydfranska bygatan. Men som Per Mortensen skriver i sin krönika i dagens DN,

per mortensen

Hittar tyvärr inte det lilla stycket i DN:s nätversion

så är jag ganska ensam om att göra det. Trots att du kan hämta gratis fekaliepåsar på maireriet i Murviel.

Varför ett inlägg om det som med viss regelbundenhet töms på gatan ur bakdelen på min hund? Ja, inte är det ett inlägg om hur självklart jag egentligen tycker att det är utan mer om hur mina ögon reptilsnabbt letar upp allt som i tanken transporterar mig ner till Murviel. Så blir jag därmed barnsligt förtjust när en journalist på DN berättar om det han ser i sin sydfranska by och som inte är som hemma. Att han, precis som jag, kommer fram till att det är fördel Herault, Languedoc och Frankrike, det kan jag leva med.

Läs den lilla krönikan och nicka igenkännande. Precis som jag.

Fast idag, kära vänner…

Etiketter

,

… finns ingen bitterhet:

Rekommenderar starkt Rökeriets brygga en sensommardag som denna! Skönt häng i mjuka soffor på bryggan med god mat, svalt vin och tillsammans med nästan alla favoriter – under några avspända timmar tänkte jag inte på Murviel alls. F’låt, murvelhus – tog bara en liten välbehövlig paus från trånandet.

En bitter tant

Etiketter

,

Jag har ägnat mig åt balkonghäng, denna sensommarlördag. En lördag med väder så insmickrande att det borde krävas den bittraste av mänschor för att inte uppskattas. Så jag satt på min balkong med lördagsblaskorna och uppskattade. Ända tills solen gick i moln och jag fick gå och hämta en tröja. Fast när jag kom tillbaka var molnet borta och det var varmt igen. Då hängde jag tröjan över armstödet, rättade till solglasögonen på näsbenet och fortsatte förfasa mig över arbetsförmedlingens föga populära generaldirektör.

Fast till slut reste jag mig med en djup, bitter suck och övergav balkongen när jag tyckte att sensommarvädret larvat sig tillräckligt. Jag gillar inte det där att vädret inte kan bestämma sig. Det får gärna vara femton grader och växlande molnighet. Det får ännu hellre vara tjugofem grader, oavsett om det är prickfritt däruppe eller om en och annan molntuss seglar förbi. Jag tycker bara inte om att inte kunna lita på temperaturen. Blir rentav en smula bitter på det. Tycker bättre om det här

IMG_5154

och det här

IMG_5197

eller varför inte det här

IMG_4934

Jag har bestämt gått och blivit alldeles bortskämd. Det får jag ta och styra upp.

En leende Marlon

Etiketter

, , , ,

Hemmafix ägnar jag mig åt. Det har funnits en del att ta tag i efter en hel sommar på annat håll. I lägenheten har vi gjort korta mellanlandningar allihop och ingen har visat den stackars bostaden någon omsorg. Som en sommarkatt har den tufsats till och sjunkit allt djupare ner i förfallet, blivit allt mattare i pälsen.

Allt mitt inredarintresse fokuseras istället på murvelhuset. Alla resurser också, för den delen. Också när jag är långt därifrån är det nya och pågående projekt i vinbondens gamla hus som planeras. Köpte en gjutjärnsgryta häromdagen…

le Creusset

Den är svintung och alls inte något som en klok och sansad person packar ner i sin resväska för att flyga flera hundra mil med. I synnerhet inte som grytan är av välkänt franskt märke och rimligen går alldeles utmärkt att köpa på plats. Fast det där har jag ju gjort förut och har av en likasinnad svensk ägare av franskt hus fått det utmärkta argumentet att när jag är i Frankrike vill jag ägna mig åt annat än shopping. Alltså fraktar jag. Sedan var det ju det där med att Huset och Livet i Languedoc upptar mina tankar mest jämnt och då slinker även tunga grytor ner i min shoppingkasse.

Grytan är tänkt att matcha den gröna keramiken från krukmakarbyn St Jean de Fos

Den där gröna färgen...

Den där gröna färgen…

Just nu längtar jag ner till vårt termitätna Garde Manger, som väntar otåligt på färg och hönsnät i vitrindörrarna

Nu står den inne i huset, termitbehandlad och klar i väntan på vacker äggoljetempera.

Så här är det hela tiden. Dagen skall egentligen ägnas åt sjätte våningen men istället sitter jag här och funderar på inredningen längre söderut. Men för all del; det händer lite saker här också. Vi har röjt, gjort oss av med en överflödig garderob och en säng, som fått lämna plats åt en dagbädd istället. Sängen och garderoben försvann med hjälp av Blocket, som ännu en gång blev lösningen på förvaringsbekymren. Den här gången kom Marlon traskande från husen några kvarter bort och tog först garderoben på en cykelkärra och sedan tog han sängen på ryggen och gick. Varken säng eller garderob gick nämligen in i bilen och varför vänta? Med ett stort leende travade han iväg utan tillstymmelse till suck eller irritation. Bara lösningsfokus. Vi fick oss samtidigt en lektion i hur bra det mesta går, bara du tänker positivt.

Alltså, bort från skärmen, uppbåda energi och sätt igång med resten av röjandet. Murviel får vänta. Lunch på byn med son skall det bli också.