Gatan utanför var relativt stilla för en vecka sedan. Men det var då. Nu är det fullt ös igen men det är varken särskilt många långtradare eller husbilar som dundrar förbi utanför vårt fönster. Istället är det de där märkliga traktorerna på väg till vinfälten tidigt, tidigt på morgonen, vid lunch och sedan tillbaka igen på kvällen. Däremellan skumpar flak med vindruvor från fälten genom byn. Från flera av dem droppar röd druvsaft.

I morse följde vi med Sandrine till hennes bror ute på fälten. Jag hoppade i mina snickarbyxor för att leka vinbonde en stund. Först upp på skördemaskinen var C, synbart nöjd med hur morgonen utvecklade sig:

Arbetet hade pågått sedan tidig morgon när vi dök upp

Två långa rader klasar tippas i flaket

Syskonen och C gör sig redo för en sväng till

Très intéressant…

Au revoir!

Så mycket saft det blir…

Sådärja

Det blir ett antal ton druvor om dagen

Blir mums om något år eller två!

Näst på tur var E, något mer skeptisk men ganska glad hon med:

Bror och syster

Jag klarade det!

Så blev det min tur att klättra upp i den höga maskinen, som vibrerade duktigt och som raskt slukade alla klasar som kom i dess väg. Utsikten var fenomenal och sämre arbetsmiljö kan man ha, om det bara hade varit de vackra environgerna det handlade om. Men hörselskador, utslitna ryggar och andra sviter, som vinbönderna skaffar sig för att fixa vin till våra middagar, skvallrar om en arbetsmiljö som trots allt inte är den mest ideala.

Fredo plöjer fram koncentrerat och systematiskt. Små lampor larmar när maskinen riskerar att komma ur kurs

Utsikt från skördetraktorn mot St Geniès

Tjena! I’m back!

Maskinen tuggar i sig druvor och blåser undan det mesta av löven

Kolla vad jag skördat…

Det är som mest intensivt nu, förstås, när allt skall skördas och maskinerna delas mellan bönderna. Redan klockan tre på morgonen drar de igång för att skörda de gröna druvorna. De är extra känsliga och får inte skördas när det är soligt och varmt, om de skall behålla sin fräschör.

Det har varit ett märkligt år för vinodlarna i Frankrike med hagelskurar, som på bara några minuter ödelagt hela odlingar på sina ställen och en sol som varit ovanligt njugg denna säsong. Enligt Sandrines pappa – familjen är vinodlare sedan många generationer tillbaka – skördas i år inte så mycket som en enda druva avsedd för rosévin i Provence, till exempel. Däremot har det gått ganska bra här; nästa års provencalska rosé lär därför troligtvis få tillverkas av sina languedocska kusindruvor.

Snart redo för nästa sväng till caven

Vi lämnade vinfältet och for vidare till La Peche, ovanför Murviel. Vår by är ganska så spektakulär också så här från ovan och det är fascinerande att se ut över landskapet med vinfälten, byarna på sina kullar och bergen i fonden. Jag konstaterar igen att vi ovetandes valt en alldeles förträfflig plats att tillbringa franska dagar på. Full av liv och rörelse är byn, vacker och det är nära till precis allt.

Murviel sett från La Peche – lilla kullen bakom byn

Orienteringstavla i sten – fin, men tyvärr har informationen pillats bort av någon mindre nogräknad

Utsikt över vinfälten mot Causses et Veyran