Söndagen på sjätte våningen har förflutit i ett sällsynt stilla lugn. Skönt, efter hundratals mil på franska och tyska motorvägar, särskilt eftersom det är dags för returresan om redan en dryg vecka.

Jag pratade med min mamma 80+ idag och berättade om nästa förestående resa och jag anade en lätt panik i hennes röst. Hon blir orolig när jag är ute på vägarna och jag får lite dåligt samvete över att utsätta henne för det igen och så nära inpå. Men jag vill och jag kan, så det gäller att passa på. Snart tillhör jag återigen den arbetande delen av befolkningen och hur skönt det än känns, så innebär det ändå en duktig omställning efter de senaste månadernas pendling mellan murvelhus och sjätte våningen.

Just det faktum att jag snart är på ett nytt jobb ger mig ny energi och efter att ha stuvat om i vardagsrummet tidigare idag, gick tankarna åter till murvelhuset. Denna gång till köket, som François skall göra klart åt oss. Vi har funderat en hel del fram och tillbaka och till slut kommit fram till att ett gammaldags kakel ovanför arbetsbänken blir för klumpigt men att en målad yta helt enkelt är för känslig för stänk och annat kökskladd. Alldeles särskilt lycklig blev jag därför när jag i ett av alla mina magasin hittade en 11 millimeter tjock lösning på våra köksbekymmer – en emaljerad skiva i valfri färg som är tunn nog, står emot allt slaskande, känns gedigen, är lätt att sätta upp och som inte kostar skjortan.

En sådan får det bli! Då kan jag också shoppa loss på alla möjliga magnetlösningar att sätta upp på emaljskivan, som till exempel äggklocka, krokar och flasköppnare; allt fäst med magneter direkt på emaljskivan. Skriva små meddelanden på den kan vi också göra.

Tror att det får bli en languedocgrön variant som matchar det fristående kylskåp från Smeg, som jag ständigt sneglar på…

Det befintliga inbyggda kylskåpet får då flytta ner i källaren och på så sätt ge plats åt ugn och micro, som är lite tokigt placerade nu. Då uppenbarar sig också möjligheten att installera en efterlängtad inbyggd kaffemaskin. Eller är det kanske att gapa efter alldeles för mycket?

Tja, det får nog vänta, iallafall. Man kan inte få allt på en gång!