Novembereftermiddagen har blivit blå förkväll och jag lyssnar på franskt blandat med Mando Diao, First Aid Kit, Miss Li, Bo Kaspers, Glen Hansard och en massa annat höstmys. Veckan har varit hektisk som vanligt och idag gör jag bara vad som faller mig in. Bredvid mig snarkar hunden och jag är helt avkopplad, frånkopplad och fullständigt introvert. Här pågår inget bodypump, zumba, plugg eller eftergifter för Luther på axeln. Jag bara ÄR idag.

Besked från takläggare Campo har vi fått, om att han kan sätta igång takarbetena i mitten av mars. Men istället för att veva igång och låta oron för murvelhuset ta överhanden och störa friden, letar jag upp Edith Piaf och tänder en herrans massa ljus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Imorgon är nämligen en annan dag och då är planen att det skall vara lite mer action. Fast bara om jag har lust.

Den nyblivna frankofilen är på tjänsteresa i ett kallt men gemytligt Amsterdam. Härifrån hade jag ursprungligen tänkt mig att jag skulle åka till Murviel men så blir det inte – det är för mycket som behöver tas om hand hemmavid. Söta lilla S är i Paris och har som så många före henne förälskat sig i den franska huvudstaden men snart kommer hon till Stockholm för att fira sin nittonde födelsedag och då är det bäst att man är på plats! Däremot är julbiljetterna beställda, förutom till hunden, som kanske till slut får stanna hemma på hundpensionat – det riskerar att bli för bökigt annars.

Murviel fortätter dock att göra sig påmint. Trädgårdsmästare Bertrand har hört av sig igen för att höra om vi är nöjda med nedhuggning av ett stycke akaciaträd och stenläggning av resterande kanter i trädgården och jag svarade honom att det är vi naturligtvis. Det där med betalning fortsätter att vara bökigt, eftersom vi ännu inte vant oss vid det smått obsoleta systemet med handkrivna checkar och banktransaktioner via mejl till vår bankman istället för internetöverföringar. Internetöverföringar i svensk mening finns uppenbarligen inte och vad jag förstår kan vi därmed sluta vänta på inloggnngsuppgifter till en internetbank som fungerar som det vi hunnit bli vana vid här hemma.

Just banken är faktiskt det enda som hittills irriterat mig sedan vi blev med franskt hus; hantverkarna har levererat och det stycke franskt liv vi hittills levt tar mig just nu igenom den tid på året då jag som mest förbannar de förfäder som hade den dåliga smaken att bosätta sig så långt norrut. Tänk att ett gammalt hus kan ha en sådan profund effekt på mitt senhösthumör!