Nästa vecka börjar min franska intensivkurs, del 1. DET skall bli ohemult spännande, otålig som jag är att på riktigt få börja sno läppar och resten av talapparaten runt bångstyriga skorrande -r- och svalda ordslut.

Medan jag väntar på att få komma igång testar jag ett gratis språkprogram som E visat mig och som i all sin enkelhet fungerar riktigt bra att ägna sin tid åt korta stunder. Språkfröken blir glad när det dyker upp konjugationer att klicka på och idiotiska fraser som oändligt sakta men ganska säkert formerar språkliga strukturer att bygga vidare på.

Nu har jag ju inte hållit på i mer än en halvtimme hittills men det gäller att ha positiva förväntningar!

För övrigt har jag vid den senaste i raden av utrensningar av överflödiga prylar i vår lägenhet avslöjat L och det han själv kallar sin ”brutalfranska”. Här har man fått sig till livs historier om hur en vilt armfäktande L lärt sig gatans franska av slaktare, bagare och kockar under sina år i den franska huvudstaden och de har något romantiskt över sig, de där historierna. Hur skall det då tolkas att jag hittar boken om hur du fuskar dig till kulturellt know-how bland hans litteratur?

På bokens baksida står

Så varför kämpa? Tror jag klämmer den som kvällslektyr innan jag somnar, så ska ni se att jag vaknar som en fullfjädrad frankofil som imponerar på sin omvärld med fabulös fransk allmänbildning redan imorgon bitti.