Jag njuter av de sista timmarna av vad som bara kan beskrivas som en sommardag, trots att solen inte orkar igenom molnen idag heller. Det är vindstilla, 25 grader och jag måste ta pauser mellan de olika uppdragen jag gett mig själv för att dricka och torka pannan. Idag har jag också gett mig själv utflyktsförbud för att hinna med det jag föresatt mig på hemmaplan.

Men igår, då for jag iväg med mina fantastiska bygrannar igen, styrde vi kurs mot grannbyn och plockade upp L och H för vidare färd mot Prades och Domaine des Jougla:

Nästa jaktobjekt på brocantesafari får bli kantstötta krukor att gräva ner i grusplanen i murvelträdgården!

Caven är inte öppen hur som helst, utan det är säkrast att ringa och boka tid först. Men Madame tog sig tid och vi hittade två favoriter, ett vitt och ett rött, som fick följa med hem. Vi var tämligen överens om vilka som bäst föll sällskapet på läppen, tog kartongerna under våra respektive armar och tackade för oss.

Caven är mörk, liten och till bredden fylld med godsaker

Tre buteljer av det här smakrika vita vinet

… och tre buteljer av det röda Ancestrale bland rödvinerna fick det bli.

Bacchus och utmärkelser på väggarna

Och languedockorset förstås

Att gården är ekologisk skyltas det inte med på utsidan

En samling fosiler pryder en vinkagge vid det obligatoriska tappstället. Mycket sådant i de här trakterna!

Madame hastade raskt därifrån också. Det var lunchdags och hon hade många medhjälpare på väg in från fälten som skulle utspisas. Vinet i plastbehållare stod redan på plats och bordet var uppdukat på gårdstunet.

Hungern drabbade även oss, så vi for vidare mot Berlou, där vi bokat bord på Restaurant  Le Faitout:

Lax med karamelliserad citron till förrätt…

… kött och zucchinigratäng till huvudrätt…

med de rätta tillbehören, förstås. Det vita vinet till förrätten var också gott men etiketten gjorde sig inte på bild.

Efterrätten – fromage blanc med jordgubbssylt, choklad och hallon – den slank liksom ner som en smekning i strupen…

Som en påminnelse om att sommaren också här sjunger på sista versen, dalade en fjärilsvinge ned på vårt bord.

Fast här är det ju inte lika fasansfullt att invänta höstmörker och andra temperaturer som det är hemma. Lunch utomhus på juldagen är liksom inga konstigheter här!