Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: hunden på europaresa

Inför andra resbenet

02 söndag Maj 2021

Posted by murvielklotter in resa med hund, Resor, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

hunden på europaresa, PCR-intyg, resa i covidtider, resa med hund

Vi är installerade på hotellrummet i Luxemburg efter en lugn resa genom Tyskland. Det enda som krävdes för transit genom landet var ett handskrivet intyg om att vi lovade att bara transittera. Intyget fylldes i och lämnades vi incheckning på färjeterminalen.
C’est tout.
Kombinationen av tysk söndagsfärd utan långtradare som vägkamrater och en tydlig covideffekt på antalet privatresenärer på vägarna, fyller mig med en märklig känsla. Jag minns från förra sommaren att det kändes en smula underligt och det gjorde det idag också. Fast nu handlar det mer om att restriktionerna börjar kännas en aning stelbenta. Vi glömmer till exempel munskydden varje gång vi skall in någonstans och får vackert lomma tillbaka till bilen för att hämta skydden som skall dölja våra nunor.

I somras fanns trots allt en poäng; vi hade kunnat vara bärare av viruset. Men nu tappar jag respekten. Missförstå mig rätt; jag gör vad som krävs av mig och försöker inte komma undan, men det är i vårt fall ingenting annat än ett spel för gallerierna. Jag har antikroppar och har förstås testat negativt för covid. Munskydd gör varken till eller från i ett sådant läge men det vore naturligtvis omöjligt att hålla koll på vilka som är vaccinerade, konstaterat antikroppade eller testade negativt för covid, så jag lyder och trär på dem, spritar händerna och håller avstånd. Av hänsyn till andra och för att jag förstår att det finns en symbolisk sida av saken.
Inatt sover vi på samma luxemburgska hotell som vi använt oss av tidigare; Alvisse Parc Hotel. Middagen intogs som room service, något annat alternativ fanns inte, och imorgon får vi vår hotellfrukost i varsin påse. Gästerna är otroligt få men poolen är öppen och det tyckte kroppen om.

Högst fyra badare samtidigt och endast med tidsbokning, men det är ju egentligen ingen nackdel att få plaska omkring i stort sett ensam. Nu skall det nybadade örat få möta kudden och imorgon är en annan dag. En dag som skall avslutas i ett efterlängtat murvelhus.

De viktiga intygen är redo och alltid till hands. Det är nästan så att jag hoppas på en kontroll, så att jag får känna mig präktig och duktig.
À demain!

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Junikaos, regn, midsommar och tidvis hård vind

24 lördag Jun 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

hunden på europaresa, Nordens Ark, nostalgitripp, roadtrip, Smedbergs gård

Det börjar dra ihop sig till avfärd mot Murviel och packning av bil har planerats i flera steg. Jag reflekterar över vad som har fått följa med på de senaste fem årens bilfärder söderut och kan konstatera att den parafernalia som hänger med ständigt ändrar karaktär. Jag tänker också att den tullare som eventuellt skulle välja ut min bil för en extra kontroll skulle få problem att förstå sig på vem som packat ihop pryttlarna. Eller vad sägs om den här listan;

En kudde i form av en norsk flagga – en pryl som jag kastat längtansfulla blickar på hemma hos mamma och som nu skall få hjälpa till med att påminna om mitt norska arv tillsammans med två söta skinnband med en norsk översättning av Les Miserables.

Det är fullkomligt självklart för mig att båda kommer att göra sig alldeles särskilt bra i Murviel. Blöjor och välling får också följa med, liksom bilbarnstolar, två raggiga hundar,

Två dogmadamer på fransk semester

ett skoställ, en god vän, fler ljusslingor, en hel arsenal solkrämer, ett sofföverdrag från Bemz, fler badlakan, kuddfodral i frotté och…

Tja, hur intressant kan en packlista vara egentligen? Men i ett anfall av litterär hybris tänker jag mig att ni liksom jag skall se intertextualitet i inlägget och likt Strindbergs Ett halvt ark papper tolka det som är mitt liv i listan över saker som får följa med till min franska favoritplats.

Att murvelhuset skickar iväg mig på nostalgitripper till en barndom från längesedan, till exempel. En lika märklig som oväntad effekt av tillvaron i det franska vistet. Eller kanske ändå inte.

Att jag är mormor och får barnbarn på besök.

Bertil motionerar morbror E på Skansen.

Att allt fler småttingar med spring i benen numer far runt i murvelträdgården.

Att doggen är still going strong och skickar iväg mig på ännu en roadtrip genom Europa, för med skall hon. En hel sommar utan henne är otänkbar.

Bästa resesällskapet sommaren 2013

Att doggens släkting och hennes matte också har transportbehov och att vi gör gemensamt slag i saken och att jag därmed inte kör ensam.

Åsa och Aska på hotell

Att vi badar och solar och att vemhelst som vistas i solen vid poolen hos oss avkrävs löfte om att inte bränna sig och bete sig farligt under de livgivande solstrålarna.

I år tar vi inte vägen om Heidelberg, eftersom E nu flyttat därifrån, utan skall försöka oss på en annan rutt. En övernattning i Colmar kanske det blir istället?

Samtidigt avslutas en minst sagt hektisk och spännande jobbvår. Häromdagen träffades nya Dinglegymnasiets personalstyrka för en liten kick-off på Smedbergs gård i Håby. Representanter från Nordens Ark fanns också med för att diskutera framtida samarbeten och bäst vi sitter där och diskuterar viltvård, jägarexamen, lantdjur och betesängar,

så drabbas jag av en lika märklig som mäktig känsla av samhörighet. Jag, en språkfröken med lejonparten av livet hittills tillbringat i storstaden, tycker att det är fullkomligt naturligt att prata kossor, får och jakt. Vi är i min farfars födelsetrakter och jag tänker på honom som jag aldrig träffade, som hann bli vuxen innan förra seklet började och som jag egentligen vet väldigt lite om. Men flera av hans söner – en av dem min pappa – jagade, brukade skog och hade lantbruk inte långt ifrån där jag nu hamnat.

Sven, Ingvald, Werner, pappa Erik och hans tvillingbror Ernst

Farbror Ingvald med sin häst

Det är slutna cirklar. Ett sorts komma hem som knockar mig, som jag inte alls var beredd på men som jag mår så gott av. Må gott, säger de här; inte må bra.

Norgenostalgin har flyttat till Murviel. På västkusten känner jag mig nära min sedan många, många år saknade pappa.

Rötter och hemma. Viktigare än vad vandraren i mig någonsin förstått, och slumpen, den har jag undermedvetet styrt själv. Det vet jag nu med bestämdhet.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Bokslut över resan hem

22 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken, Reminiscenser, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

hunden på europaresa, La Dame, sommarnatt, Tjörn

Syrsorna spelar och det sommarblå halvmörkret sänker sig över Skärhamn. Min tjörnska bloggplats under nya paviljongen är äntligen så där somrigt härlig som jag hade föreställt mig den när den kom på plats i snålblåsten för en månad sedan.

image

Det är helt vindstilla och alldeles tyst. Förutom syrsorna då. Fast de är betydligt beskedligare än de energiska cikadorna i Murviel, förstås. Det är så skönt att vara hemma efter fyra tämligen gräsliga dagar på bilköande fot. Bara en sån sak; att jag trots motviljan att behöva lämna Murviel, ändå nästan lite nyförälskat upptäcker att det tjörnska vistet också har blivit hemma och tryggt.

Svensk sommar när den beter sig som en sommar borde, är faktiskt precis lika härlig som en sydfransk, fast annorlunda. Om det inte vore för alla de där dagarna genom åren då svensksommaren fått mig att misströsta, så skulle Murviel få känna av konkurrensen, minsann.

Stockholm, som varit mitt hem i 34 år känns alldeles undanskuffad. Återvänder jag dit, tro? Kanske, kanske inte. I någon form, alldeles säkert, men som permanent vistelseort helst inte. Jag kan ju faktiskt bestämma det själv och just det känns som en alldeles särskild ynnest.

Tjörn och Murviel. Både och. Inte antingen eller.

Hur gick det till? När hände det?

Den galna tröttheten från igår är som bortblåst och jag är lugn. Alldeles lugn. Lika lugn som sammetsnatten som sveper sig omkring mig. Madame Wanderlust vill inte åka någonstans alls just nu.

Och det är en hel vecka tills jag åker till Murviel igen. Eoner av tid att njuta tjörnsommaren. Fast då flyger jag. Bilen får pusta ut här hemma. Liksom hunden.

Lyckliga, lilla fina hunden, som litar så blint på mig att hon tålmodigt hänger med på alla mina strapatser utan att knysta.

image
image
En av många båtturer mot Murviel
En av många båtturer mot Murviel

Hon vet precis hur det går till. Finner sig, fogar sig och fyller mig med en kärlek jag inte trodde var möjlig att känna för ett litet djur, hur burrigt sött det än är. Och Wilda är söt. Jättesöt, faktiskt, men där finns något annat som drar i min hjärterot. Ett slags oändlig visdom i de mörka iakttagande ögonen. En värdighet som är alldeles väldigt påtaglig. La Dame.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Ännu en lång dags färd mot midnatt

22 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Jycken, La voiture, Resor

≈ 4 kommentarer

Etiketter

autobahn, hunden på europaresa, Radisson Blu Rostock, stau

Vad gör bilister som parkerat på autobahn?

Skriker, gapar, tutar, fäktar, skäller på grannbilen, gör konstiga undanmanövrar, kör i räddningsfältet?

Gråter? Sliter sitt hår? Bryter ihop? Bråkar med frun? Skäller på barnen? Klipper till hunden?

None of the above.

Använder de en livlina och ringer en kompis? De har de ingenting för, isåfall. De tar sig ingenstans. Inte jag heller.

Så jag läser en bok. Lägger upp köbild på Facebook och får genast sympatier.

Stilla flyter inte bara Donau...

Stilla flyter inte bara Donau…

Gläds åt att murvelhusets gäster verkar ha det bra gör jag också och tvingar mig själv att tänka på att jag snart är där igen. Att det här går över. Att ingen hittills svultit ihjäl, tynat bort, dött av törst i en kö på autobahn. Tror jag, iallafall. Väl…?

Bäst som jag sitter där och funderar ut möjliga vidriga, vilda scenarios, släpper proppen och jag blir inte så lite irriterad. Just så, faktiskt.

Jag har ju just gett upp hoppet om att komma vidare i närtid och har plockat upp datorn för lite blogginläggsförberedelser. I huvudet stångas uttänkta formuleringar som jag måste få ner för att inte tappa bort dem och så måste jag snabbt stänga locket, ösa iväg äpplemaskinen på passagerargolvet och trycka igång voituren. Ni får ju förstå paniken!

Så vad göra?

Hitta första bästa rastplats medan jag högljutt ropar mina snitsiga rader om och om igen högt för hunden, naturligtvis. För att komma ihåg allt smart jag tänkt ut. Wilda tittar trött på mig. Som att det slagit slint alldeles. Som på en som vandrat i öknen i många dagar och med spruckna läppar och dammiga ögonfransar dråsar ihop och yrar när hon till slut når oasen.

Så nära och ändå så långt borta!

Så nära och ändå så långt borta!

Men fram med tangentbordet, snabbt, liksom febrigt, plita iväg det som måste plitas iväg, passa på att rasta både mig själv och jycke för att sedan återuppta färden igen. Denna gång försenad med en futtig timme bara. I äpplemaskinen vilar blogginlägget tryggt och jag är nöjd.

Så vad gör de köande bilisterna då, de som alls inte tappar fattningen?

I sann tysk ordningsanda ser de till att hålla räddningsfältet fritt, de kramar sina barn, samtalar lugnt om tingens besvärliga ordning med nyfunna brothers and sisters in arms och röker kanske en cigarett. Hundarna får vatten. Kaffetermosar åker fram, böcker läses och en och annan svensk donna bloggar.

Stau nummer 537.495 (typ) nära Hannover i skymningen...

Stau nummer 537.495 (typ) nära Hannover i skymningen…

Det är lugnt och städat och tålmodigt. De har uppenbarligen varit med förr. De gamla damerna i en exotisk vit Volvo V70 Classic också.

Idag tog den beräknade 7-timmarsresan istället drygt tolv timmar. Det svider i ögonen, värker en smula i axlarna men jag har inte känt mig trött. Förrän nu, när koncentrationen släpper, när hotellrummet är av det tjusigare slaget

Radisson Blu i Rostock

Radisson Blu i Rostock

och när hunden har snurrat runt av glädje över ytorna och en strategiskt placerad fåtölj,

image

då ger jag efter och blir med ens galet trött. Blogginlägget är ju dessutom redan skrivet. Bara att publicera. Sånt en gör när den ena stillastående bilkön avlöser den andra.

Mitt rufsiga änne skall till sist få möta kudden.

Bon nuit, Gute Nacht och söta drömmar.

Over and out.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Reselogg, dag 2 – hundens båtresa

25 tisdag Jun 2013

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Göteborg-Kiel, hunddass, hunden på europaresa, rastdäck, Stena Scandinavica

På väg mot färjeterminalen
På väg mot färjeterminalen
Allt för de pälsförsedda passagerarna - välkomstgodis i hytten
Allt för de pälsförsedda passagerarna – välkomstgodis i hytten
Intressant ombord...
Intressant ombord…
Tittar länge och konfunderat
Tittar länge och konfunderat
På promenad med utsikt mot Älvsborgsbron
På promenad med utsikt mot Älvsborgsbron
Hejdå Göteborg!
Hejdå Göteborg!
Hunddasset
Hunddasset
Bajspåsar på rastdäck
Bajspåsar på rastdäck
Älsvborgsbron
Älsvborgsbron

Vi kom till färjeterminalen i god tid och fick köra ombord meddetsamma. Jag hade inte riktigt räknat med det, så hundens bestyr hanns inte med innan vi körde ombord. Nu gjorde det inte ett skvatt, för hytten ligger alldeles bredvid rastdäck och även om jycken var mycket skeptisk till ”dasset”, så gjorde hon ifrån sig till slut. Fast kanske inte riktigt där det var tänkt. Att döma av flera misstänkta pölar längs med däckspromenaden, var hon dock inte ensam om att tänka utanför den boxen.

Första ettappen av hundens resa genom Europa löper därmed helt smärtfritt. Smärtfritt är det dock inte för jyckens resesällskap, det vill säga jag, eftersom jag lyckades med konsstycket att snubbla över en av öglorna som används för att säkra bilarna på bildäck. Jag flög i en vacker båge och landade på knäet och rullade sedan kvidande över på rygg. Dessförinnan hade jag fastnat med min Mulberryväska i fel dörr på väg upp, så någon stilig entré kan man inte påstå att jag gjorde. Väskan fick ensam stå för det stilfulla medan jag ägnade mig åt den ena klantiga fadäsen efter den andra.

Jag fick hjälp på fötter igen av en hjälpsam bildäcksassistent, som kom galopperande efter mig. Knäet darrade och jag hann tänka att nu jävlar (pardon my French…) kommer resten av resan att bli allt annat än enkel. Bildäckskillen bar mina väskor, höll i Wilda och gjorde mig sällskap på min stapplande väg till hytten. Han såg mycket bekymrad ut men inte tycker jag om att bli ömkad, så jag satte på mig en rent anglosaxiskt stel överläpp och bedyrade att nu gjorde det inte ont längre. Så tackade jag för hjälpen, stängde hyttdörren och slängde mig på slafen. Så låg jag där och flämtade ett tag, kände efter, var lite rädd men så gick vi ut på däck, Wilda och jag och promenerade fram och tillbaka.

Det gick alldeles utmärkt.

Inget darr på knäet. Inte ont. Det finns hopp om livet, alltså.

Wilda skall nu få vara ensam i hytten en stund medan jag går och shoppar. Hon har vant sig nu och ligger och sover, fylld med köttbullar från mackan jag köpte till henne i cafeterian och sträcker hon på nacken har hon utsikt mot kala klippöar.

Allsång på Skansen på TV:n och Gyllene tider gör henne ljudsällskap.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Nakna träd och längtan
  • It takes a village…
  • De sista skälvande murveldagarna…
  • Mellandagar …
  • Man dygnar inte när man är 64…

Besöksstatistik

  • 391 354 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France apéro Av jord barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • French Word a Day
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 59 andra, prenumerera du med.
december 2025
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Nov    

Arkiv

  • november 2025
  • september 2025
  • juli 2025
  • juni 2025
  • maj 2025
  • april 2025
  • februari 2025
  • januari 2025
  • december 2024
  • oktober 2024
  • september 2024
  • augusti 2024
  • juli 2024
  • maj 2024
  • april 2024
  • mars 2024
  • februari 2024
  • januari 2024
  • december 2023
  • november 2023
  • oktober 2023
  • september 2023
  • augusti 2023
  • juli 2023
  • juni 2023
  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Anonym om Nakna träd och längtan
  • murvielklotter om Mellandagar …
  • Anonym om Mellandagar …
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Murvielklotter
    • Anslut med 59 andra prenumeranter
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d