Etiketter
höst, Inredningstankar, jobbliv, Planteringar, Sensommartankar

… men stämningen är ändå höstlik. Augustiljuset är mjukt och ju äldre jag blir, desto mer älskar jag det där mjuka ljuset, trots att det förebådar höst. Vi äter middag ute på terrassen, barnbarnen på besök har lekt med vattenslangen och sommarkläderna fungerar fortfarande.

Men vinden friskar i och de sammetsmjuka kvällarna jagar ändå in mig. Det blir fort kallt.
Som alltid så här års vänds blicken inåt; inte filosofiskt inåt, utan mot inredningen inomhus. Matplatsen i vårt radhuskök har denna sommar testats hårdare än tidigigare, med flera ljuvliga besök än tidigare och det har blivit tydligt att den lösning vi valt inte fungerar när vi är många. Det blir trångt, kuddarna på bänkarna glider runt och vi når varken porslinet på vägghyllorna eller det som förvaras under sittbänkar. Åtminstone inte utan att trixa och flytta på bordet för att komma åt.

Bordet Svalan från Sweef är helt enkelt för brett och den ovala formen passar dåligt ihop med den vinkelräta sittbänken. Det har irriterat mig hela sommaren och nu får det vara nog. Jag har hittat ett smalare, rektangulärt bord på Blocket,


sittbänkarna kommer att ryka och ersättas av någon form av skänk för förvaring och 6 stolar. Chat GPT fixade visionen,

och nu skall den förverkligas med begagnade möbler och några pytsar färg för enhetlighet. Jag hoppas att det skall få utrymmet att kännas mer rofyllt och välordnat.
Hösten lär visst dessutom vara bästa tid för plantering av diverse växter; bärbuskar, bland annat. Johan från Veterankraft skall hjälpa oss med det när vi annekterar en bit mark utanför vår radhusplätt för ändamålet. Ingenting händer ändå där och det ser trist och bortglömt ut.

Hallon, björnbär, svarta vinbär och krusbär skall få växa där, är det tänkt.

Så mycket saft och sylt det kommer att bli framöver, tänker ni kanske? Man skall förstås aldrig säga aldrig men jag är skeptisk… Fint blir det kanske ändå och en och annan paj kanske vi skall kunna åstadkomma?
Imorgon åker L och vovve söderut, medan jag blir kvar i Tjuvkil. September är vikt till rektorsjobb men jag skall ner till Murviel för en blixtvisit nästa helg och sedan igen i början av oktober. Jag längtar ner galet mycket och en ynka långhelg är natiurligtvis inte tillräckligt men höstens rektorsuppdrag är riktigt bra och kassan fylls på, så det känns ändå helt ok.
Det är också något alldeles speciellt med augusti på västkusten; morgondagg och dimma över ko- och hästhagar på väg till jobbet tidiga vardagsmorgnar, följt av sommarvarma eftermiddagar är något alldeles speciellt. Jag konstaterar återigen att det är fint att ha tillgång till både och; garanterad sommar i Languedoc och svensk sensommar när den är som bäst – jag har nog gärna tillgång till mina två världar!
