Traditioner är till för att både skapas och upprätthållas och därför dukades det upp till hejdåmat sista kvällen för denna gång i murvelhuset. Svenska bygrannarna med tyska vänner på besök, E nyss installerad med flatmate bördig från Irland och med urfranskt på menyn och jistanes, så internationella vi kände oss!

Vi behöver inte trängas men jag konstaterar att vi behöver mer sittplatser vid soffhörnan vid öppna spisen. Det får bli nästa inomhusprojekt.

Ostron till fördrinken

L instruerar hur det går till

… och så huggs det in, april 2013

Ostronslurp

Pic Poul till det!

Runt gamla bordet från ältahuset är det dock gott om plats, så det känns bra att det fick följa med flytten ner.

Till bords för Au revoir-måltid

Med fransk potatisgratäng i gratängform från krukmakarbyn St Jean de Fos

tillsammans med confit de canard…

…och M:s salsa till det!

Efteråt blev det citronpaj à la E och den gick minsann inte av för hackor den heller men då var minneskortet i kameran fullt, så bilden av den får ni frammana själva!

I morse vaknade vi tidigt och fick skjuts av fine sonen och hans vän A till flygplatsen. Lite väl sval tyckte vi att morgonluften var men dagen såg lovande ut och det kändes inte alldeles lätt att åka därifrån. Fast på Pensionat Paradiset väntade

Wilda

och det var förstås ett kärt återseende, framförallt för oss. Wilda, den pälsförsedda lilla epikurén, hade nog kunnat tänka sig att stanna ett tag till i friheten på landet, dock.

Väl hemma tog jycken och jag en uppfriskande promenad i de vackra omgivningarna

Ahhh, vad det är härligt att vara hemma igen!