Etiketter

Jag tycker verkligen inte om det här irländska flygbolaget och om inte det som väntar mig om ett par timmar lockade så alldeles väldigt, skulle jag nog inte gå upp mitt i natten, lämna en ynkligt pipande hund och sedan låta mig fösas in i denna trånga farkost med blågula säten. Helt solitär dessutom.
De två veckor som gått sedan förra murvielvändan har varit fyllda med jobb och i den allmänna hetsen glömde jag att få med mig allt det jag hade tänkt arbeta undan i helgen, så jag tog med mig mina nyförvärvade franska läroböcker istället!

Kanhända var det någon högre makt i kulisserna som ställde till det och det kanske är lika bra. Huvudknoppen går på högvarv och den behöver förmodligen rensas kontinuerligt för att fungera.
Alltså far jag nu glatt ner för att inspektera trädgården, ge mig ut på språkliga äventyr och möjligen slurpa ett och annat glas rosé lite halvdekadent utslängd i de nyligen införskaffade solsängarna i rostigt smidesjärn. Kanske blir det en och annan shoppingtur också.
På min näthinna sitter fortfarande bilden av ett hav av vita mössor i en gymnasieaula av femtiotalsmodell och lilla fina, fina S på väg till sin mösspåtagning inne i stan med varm ynklig panna och tre säckar sågspån. Det där sista tarvar kanske en förklaring; teater är livsluft och stor passion och en sådan liten detalj som att ta på sig den vita studentmössan får klämmas in mellan andra, mer angelägna åtaganden. Sågspånen, ja, de är förstås rekvisita!
Det sitter jag och tänker på, medan damerna i stolsraden bakom mig diskuterar vingårdar och var man bäst fyndar inredningsdetaljer till den egna franska drömmen. Jag spetsar öronen och försöker fånga upp några av tipsen, för området är ju alldeles nytt för mig och jag har till och med i resväskan packat ner franskinspirerade kaffemuggar från Miljögården, som inhandlats i ett ocharmigt köpcentrum hemma. Inte lyckades jag hitta några med sådant stuk i de franska affärer jag gick loss i för två veckor sedan och visst känns det en smula knäppt men så tänker jag att ett svenskt hus i Languedoc kan väl få avslöja ägarnas ursprung i alla fall lite? Fast snart får allt antikexperterna V och S följa med ner och nosa upp fynd med mig. Själv är jag uppenbarligen för otålig för att lyckas hitta guldkornen.