… står det på de ritningar som lämnats kvar i Murvelhuset. Ett svenskt arkitektkontor anlitades av de förra ägarna för att rita såväl ombyggnaden av det gamla huset som trädgården och poolområdet med sitt ”badhus”.

Att trädgården är så stor – ovanligt stor för att ligga i utkanten av en medeltida fransk by – har fått sin förklaring i att en angränsande tomt köptes upp och införlivades i ägorna. Stentrappan, som jag redan fotograferat i alla tänkbara vinklar och ljusförhållanden och som ser ut att ha legat där alltid är inte äldre än tio år och ritad av en svensk arkitekt. Att den kuperade trädgården är resultatet av ett nogsamt planerande tar sig uttryck i just det faktum att den ser så nonchalant självklar ut. Inte representativ för området och ändå är det just så den känns. Gigantiska vinbondehus med matchande stora trädgårdar har jag hittat, visserligen, men vårt hus har inte motsvarande imposanta storlek. Den halvvilda charmen har dock trädgårdarna gemensam med vår.

Men badhuset hade jag tänkt att inlägget skulle handla om, så efter denna utvikning återgår jag till just badhuset. Gästhus hade vi tänkt att det skulle vara men det stora rummet har inget fönster, utan vikdörrar som öppnar upp en hel vägg. Det blir kanske ett övermått av frisk luft om man skall sova där och kanske vill man inte ha besök av katter, grodor och annat djuriskt när man ligger och sover. Alltså funderar vi på hur vi skall få det mindre klaustrofobiskt när vikdörrarna är stängda; vikdörrar av glas istället är en tanke som slagit oss.

I gårdagens Svd Magasinet hittade jag dörrar i Cia Soros sardiska hus som skulle kunna fungera i vårt badhus. Det får kanske bli ytterligare en uppgift för snickaren i byn så småningom?