Etiketter

Så här ligger det till, dyra läsare, att jag inte har så mycket att berätta just nu men det kanske ni redan genomskådat? Nu är det ju en gång så, har jag fått för mig, att har man startat en blogg och till sin oerhörda förvåning och nymornade glädje dessutom fått en liten trogen skara läsare, ja då förpliktigar det. Därför vill jag passa på att varna er för att det som nu kommer bara är bloggägarns innersta tankar kring allt det franskt nya och måhända är dessa av begränsat intresse för de flesta andra utom mig själv. Skriver, det gör jag ändå, för framför bloggen behåller murvelhuset sina konturer och känns därmed inte så långt borta. Bloggen, traven med kursböcker i franska och nyinförskaffad litteratur på temat Languedoc och frankofili håller humöret uppe och ger mig alla upptänkliga uppslag och idéer.

Nyss hemkommen från långhelg på västkustsk ö med våra mammor som inte längre är alldeles purunga, läser jag vidare om familjen Murrills franska äventyr och upptäcker att fransmän och norrmän har nisten gemensamt! För alla er som inte begåvats med en norsk mamma eller på annat sätt kommit i kontakt med den norska folksjälen kanske detta tarvar en förklaring. Nisten, eller matsäcken, är nästintill helig för en tvättäkta norrman. Den görs iordning inför varje resa, oavsett hur lång eller kort den är och avnjuts närhelst det blir lite småtråkigt eller när du börjar bli lite småsugen. Murrills beskriver just detta fenomen, fast i fransk tappning, när hon återger en tågresa genom vackra landskap mellan Paris och Toulouse. At some unspoken signal, myser hon, everyone in the carriage unpacked their provisions, The two grandmères… brought out cloth napkins, slices of bread and charcuterie wrapped in waxed paper. Vaxat papper i smörgåsstorlek – finns det alltså på fler ställen än i Norge?!?

Alldeles igår på vår resa från Västkusten plockade min norska mamma fram sin niste (utan vaxat papper, för det är inte alldeles lätt att få tag på hitom gränsen till Norge) med mackor, kex och, till hundens stora glädje, även lite korv. Servetterna var naturligtvis av tyg, omsorgsfullt strukna och snyggt vikta. Som grandmèrarnas på det franska tåget.

Samma norska mamma älskar att titta på Tour de France, mest för det vackra landskapets skull. Förra året cyklade de genom Murviel. Kanske kan vi locka ner henne för att titta på cykel, även om rutten är en annan i år? Vi kan locka med berg också. Berg, niste och dramatiskt landskap – som i min barndom fast med bättre väder!