Etiketter
… läser jag om i aprilnumret av Språktidningen.
Den och en rad andra satsningar fransoserna ägnar sig åt för att värna franskans ställning i världen. De senaste årtiondenas fientlighet gentemot framförallt engelskan har satt sina spår och fått till effekt att gemene fransos är skitdålig – please pardon my French! – på engelska. För en pratsam anglofil som undertecknad är dessa bristande engelskkunskaper hos den franska befolkningen förstås en smula besvärligt, eftersom statusen på min franska är ännu bedrövligare. Har ju inte intresserat mig alls för det fina språket förrän nu när jag är därtill nödd och tvungen.
Nu syns dock tecken i skyn på att förändringens språkvindar börjar vina runt knuten på det franska folkhemmet och alltfler framförallt unga fransoser ser nyttan av att kunna engelska. De inser, menar artikelförfattaren, att det faktiskt inte behöver innebära en sämre ställning för franskan att den gamla Toubonlagen, den som säger att franskan måste användas i det offentliga rummet till förmån för engelskan, får allt färre anhängare. Flerspråkighet har blivit en statlig angelägenhet och strategin skall nu istället vara att värna just flerspråkighet och låta franskan vara ett viktigt språk bland andra. Det är säkert ett klokt beslut.
På Paris biografer blir det därför till exempel allt vanligare med textad istället för dubbad film och sådant glädjer en gammal engelsklärare som mig. Det, och att en särskild kommitté tillsatts som skall följa språkundervisningen i landet. Katederundervisningen måste överges, konstaterar man och kommunikation, bland annat med hjälp av sociala medier, måste få ta plats i klassrummet. Allt enligt artikelförfattaren.
Jag anar morgonluft och funderar på om det kanske börjar bli dags att på allvar fila vidare på idén om en ”språkgård”, fast kanske snarare för att undervisa fransmän i engelska än att skeppa ner svenska ungdomar för att lära sig franska. Eller går det kanske rent av att göra bägge delar?
Tyckte i alla händelser att det var en intressant liten artikel så här på nattkröken – i sin helhet finns den att läsa i Språktidningen, april 2012. Michael Bosved heter författaren.
Låter bra tycker jag, som inte kan mer än nån fras franska. När jag har rest i Frankrike har jag dock aldrig mötts av irritation över språket – kanske för att jag börjat med ett glatt Bonjour madam! och sen övergått till engelska. Hittills har jag klarat mej och hoppas göra det nästa vecka också!! 🙂
GillaGilla
Håller med om att man kommer långt med ett bonjour och ivrigt armfäktande! Jag hoppas ni får det fint på semestern – husbilar ni ner?
GillaGilla
Hej, intressant det här med språken tycker jag! Och visst inser de här i Frankrike att engelskan är viktig, många är plågsamt medvetna om hur dåliga de är på engelska. Här på ”vårt” college (/högstadium) i byn satsar de på grupper med extraundervisning i engelska som tillval, där de övar framför allt talspråk, med sketcher, och avslutar med en resa till England. Vi väntar spänt på besked om vår A kommer med…Här i södern är det annars ganska vanligt att välja spanska som andraspråk, vilket inte är så underligt om man betänker närheten till Spanien. Våra barn får i stället spanska som tredjespråk i skolan, och det är ju inte dumt, (fjärde om man räknar med svenskan:)
Hälsningar Karin
GillaGilla
Intressant också med din inblick i hur det fungerar utifrån ett föräldraperspektiv!
Har många år som engelsklärare bakom mig och har sett svenska elever bli allt duktigare i takt med att tillgången till språket ökat alltmer. Att jag tycker att den nya policyn i Frankrike låter lovande är därför inte så konstigt. Intressant är det också rent pedagogiskt – hur stor genomslagskraft kommer policyn att få och när kommer man att märka förbättrade engelskkunskaper hos de unga fransoserna? Är engelsklärarna redo för detta och är de tillräckligt många, är en annan fråga…
GillaGilla