Etiketter

, , ,

… har ingenting gemensamt, vad jag vet, förutom att de båda får mig att tänka på murvelhuset igen. Bagaren för att han är fransk och för att jag fått hans surdegsbok i present av mamma och för att jag läste om honom i tidningen idag. Den fjortonde juli skall han passande nog sommarprata men då befinner vi oss där varje fransos med självaktning förmodligen också befinner sig och jag får därför hoppas att vi fått igång uppkopplingen i huset så att vi kan lyssna på honom

med hjälp av podcast istället. Vi kan ju inte gärna missa ett sådant tillfälle, för kanske berättar han då hemligheten bakom en perfekt baguette?

Så fantiserar jag om hur jag kryper upp i en skön stol i min franska trädgård, sluter ögonen och hör prasslet i lövverket ovanför mig och en röst från datorn som på klingande – eller kanske bruten? – svenska berättar om sitt spännande liv. Signaturmelodin icke att förglömma, som ihärdigt trummar ut budskapet att det är sommar. Alldeles för ofta de senaste svenska semestrarna har jag huttrat mig igenom programmen, för de skall avnjutas utomhus. I solen. Gärna på ett varmt tjörnskt trädäck och med hunden som söker skugga och trygghet under min solstol, flåsande lite innan eftermiddagsvinden från havet sveper in och svalkar både henne och mig så där alldeles lagom.

Nu är det dessvärre inte så ofta som den där idealsituationen infinner sig och även om bara Sverige svensk sommar har, så föreställer jag mig att den där efterlängtade värmen kommer att få inte bara hunden utan också mig att flämta där jag befinner mig 14 juli och om jag skulle börja längta efter den friska havsbrisen tänker jag frammana den visserligen vackra men ack så kylslagna bilden av vad sagda havsbris

kan föra med sig och då går längtet över. Bilden över havets E6:a togs efter att jag i all hast rafsat ihop badlakan och sommarlektyr i flykt undan regnet, som minuterna senare piskade mot rutorna med full kraft. Spektakulärt, fascinerande och mysigt att avnjuta på rätt sida om fönsterglaset, fast i lagom doser.

Därav införskaffandet av fransk tillflyktsort! Eller åtminstone ett av skälen. Det finns så oändligt många andra fullgoda skäl, förutom klimatet, till varför det lockar och drar.

Hunden då, slutligen; vad kommer hon att tycka? Hon lär inte bli lika imponerad av den franska sommaren som jag men vill alldeles säkert vara där vi är. Den införskaffade hundburen har pimpats med

sköna täcken inför den förestående flygturen och nu står den framme för att jycken skall hinna vänja sig vid den innan vi far. Hon har sovit i den hela tiden sedan den kom fram och hon är mycket nöjd. Får se om hon kommer att vara lika förtjust i den sen…