Taggar

, , , ,

Nya små detaljer fångar ständigt mitt öga, både sådana som funnits där hela tiden och sådana som tillkommit sedan jag var här sist. Väggarna är inte raka ser man nu sedan carrelaget kom på plats:

Det är ju några som varit här sedan jag lämnade huset i somras och de har lämnat lite saker efter sig. Trädgårdsmästare Bertrand har varit här och vattnat och rensat bort ogräset som envisas med att sticka upp i nya grusade gårdsplanen, fiberduken till trots och han har lagt flera kantstenar där gruset tar slut.

Stenarna har han plockat för hand hemma hos sig och på andra håll, så det ligger oändligt mycket slit bakom! Och ändå ser det ut som om de alltid legat där! Trädgården tuktas bit för bit men behåller ändå sin lätt bedagade skönhet. Han har känsla för det han håller på med, Bertrand.

Han kom förbi i helgen och diskuterade trädgårdens vidare öden och vi bestämde att det stora trädet, vars grenar slagit sönder hängrännan i keramik, skall tas ner helt och hållet. It’s not a good tree, säger han på sin karakteristiska engelska och dessutom har vi ju blivit varse att det står för nära huset.

Sorgligt nog måste troligen keramikrännorna bytas ut mot plåtditon, eftersom det tydligen är svårt att byta ut bara delar av dem.

Två takläggare har oberoende av varandra kommit fram till samma sak och att sätta upp helt nya keramiska är nog till slut en utgift vi tvingas välja bort. Funktionen får gå först, liksom omsorgen om huset i övrigt och det betyder rännor av plåt istället.

Det sitter plåtrännor på poolhuset och jag tycker kanske inte att det de är så fula att det inte är en kompromiss jag kan stå ut med:

En annan bov skall också åtgärdas; ovanför ytterdörren sitter en kornisch (den trasiga takrännan syns vid den bara trädgrenen)

där vattnet som läckt från den trasiga rännan stannat kvar och letat sig in och gett en fuktskada på väggen. Det är torrt nu men den svarta missfärgningen på väggen vid skärmtaket skvallrar om vad som hänt. Fast trehundra soldagar om året begränsar skadorna avsevärt men jag törs inte tänka på hur illa åtgånget huset hade kunnat bli i ett mindre gynnsamt klimat! Kornischen skall få ett eget litet plåttak, som skall leda bort eventuellt vatten som letar sig dit.

Det fina med murvelhuset är dock att jag mest ser det som jag tycker är vackert och vilsamt för ögat

Då står jag ut med det där lite tråkigare fixet som också måste göras för att rädda det stolta huset också från framtida förfall.