Taggar

,

Det blir nog inte så att mamma följer med till Murviel iallafall och jag blir ledsen över det , förstås, men hennes utslitna höft har bestämt sig för att bråka alldeles särskilt mycket nu inför resan, som bara är två veckor bort. Jag vet att hon skulle älska bergen, vinfälten och havet men det får vänta. Operation av den utslitna höften är enda utvägen och vi får hjälpa henne allihop. Semesterdagar får i första hand användas för att hjälpa henne som konvalescent och jag kan bara hoppas att det sker förr snarare än senare, för så här ont får hon inte ha. Vi skall ju se landskapet tillsammans, mamma, min syster, hennes barnbarn och jag. Samma landskap som hon tidigare sett framför TV-skärmen när hon följt Tour de France.

Nästa höst får det bli. Då kanske hon har opererats och är tillräckligt bra för att resa. Älskade mamma.