S kom hem igår efter en veckas bohemliv på ett parisiskt lägenhetsgolv med bästa vännerna. Jag har följt dem på Instagram och tänkt att bättre än så kan man nog nästan inte ha det när man är nitton och äntligen får bestämma själv var fötterna ska trampa. Second hand-butiker och antikvariat har lilla S en alldeles särskild faiblesse för och hon är duktig på att rota fram små guldkorn, både sådant som med fördel kan hällas över tonårsaxlarna och fås att se alldeles fantastiskt ut och sådant som istället hamnar i kuriosafacket. Ett tummat men välbevarat nummer av Paris Match från nittonhundrasextioåtta, till exempel:

Reportage om mamma Rose Kennedy, om Nixon, De Gaulle, Beatles och Brigitte Bardot fyller sidorna liksom tidstypisk reklam som tar mig tillbaka till min svenska barndom. Kassettbandspelaren med spännande mikrofon, som jag och min bästis spelade in ”radioteater” med,

Kent-cigaretterna som jag skickades till Konsum för att köpa åt mamma;

Hon rökte dem för att se elegant ut, tror jag, för halsbloss lärde hon sig dessbättre aldrig att dra! Under senaste resan till Murviel blev jag varse att det inte är alldeles enkelt att hitta cigaretter längre för den som inte vet var man ska leta – en av gästerna den gången var rökare och hon fick kämpa ganska hårt för att lokalisera nikotinet. Bra, tänkte jag. Gör det riktigt besvärligt att få tag på och begränsa antalet ställen där du får dra dina bloss, så måste det rimligen få antalet rökare att gå ned. Nostalgisk över Kent-annonsen lyckades jag bli ändå, min rökaversion till trots.

Resväskorna som får plats i en kantig Renault 6:a är eleganta så det förslår;

medan träningsredskapet från anno dazumal får mig att dra på munnen.

Det gamla magasinet rymmer så mycket men av texten förstår jag bara brottstycken. Ändå bläddrar jag i tidsdokumentet, fram och tillbaka och det händelserika året 1968 kliver ut ur sidorna. Nixon har ännu inte haft sitt Watergate, urmodern Rose har hunnit förlora flera söner och i reportaget från Saigon skildras meningslösheten och hur framförallt barnen drabbas av de utdragna striderna. Kontrasten står reklamen för; fina viner, bilar, cigaretttändare i alla modeller, ny teknik och en framtidstro, som överröstar svärtan i reportagen och manar fram bilden av ett tidlöst flärdfullt Frankrike.

Kan undra hur murvielborna hade det vid samma tid? Unge E, som blir alltmer lärd i den skotska staden, har försett mig med lämpliga historiesiter på nätet. Dem skall jag dyka in i när jag får tid. Får se om det blir på hitsidan jul…