Wilda, det lilla djuret, har tillbringat nyårshelgen på ”pensionat” Karl Johansgården. Det visade sig vara ett hundparadis av mått och inte bara har hon helt oförblommerat fläkt ut sig i pensionatets bästa fåtölj, föredömligt placerad i närheten av hemtrevligt sprakande brasa, utan hon har också smörjt kråset med såväl rådjurssadel som hjortstek. Sådant har hon tidigare möjligen bara fått vittring på vid promenaderna i de gamla hemtrakterna men har aldrig tidigare upplevt lyxen att få sätta hundgaddarna i något så mjällt och gudomligt.
Nu är hon i Värmland och har förpassats till mattan. I matskålen serveras torrfoder. Utan vare sig hjort eller rådjur. Till torrfodret vatten. Jag tycker att hon ser lite deprimerad ut.

Dessutom är här tomt på kompisar och inte heller bar det sig bättre än att hon inte hann mer än ut ur bilen förrän en smällare brann av och lilla hon flydde hals över huvud mot närmaste port.
Jag tror nog att det där pensionatet får utnyttjas fler gånger, om hon inte alldeles skämt ut sig, förstås. Smällfritt, god mat och trevlig personal, såväl pälsförsedd som utan – vad skulle väl kunna vara bättre?
Tack därför till alla snälla innevånare på Karl Johansgården för att ni tagit så väl hand om älsklingen!
(P.s: det kanske bör sägas att det inte är ett pensionat egentligen och att det därför kanske kan bli svårt att boka in andra jyckar, vars flockar drar iväg söderut jämt och samt!)