Det är vin det handlar om här nere. Vin som dryck. Vin som arbete. Vin som stolthet. Vin som turistattraktion. Vin ibland för mycket.

Igår åkte vi till Saint Chinian, köpte varsitt glas att likt Karlsson hänga om halsen och så började vi botanisera.

3€ glaset…

… och obegränsat med vin

Värmen rådde de bot på med hjälp av vattenånga över våra huvuden. Förvånansvärt effektivt, faktiskt.

Vattenånga=utomhus-AC

Inte ett enda rödvin provade vi, eftersom det inte riktigt går att göra en sådan dryck rättvisa i värmen. Rosévinerna frontades däremot ivrigt och ganska snart hittade vi vår favorit hos Domaine Montcabrel från Cazerdanes

Ivrigt inbegripna i samtal om vin och eventuella gemensamma bekanta

Fête du cru, 2013

Tilltugg till vinet fanns också att köpa i form av korv gjord på anka,

liksom oliver i olika nyanser av brunt. Och grönt, för den delen.

Vi köpte de senare men lät ankkorven ligga. Den var säkert god den också men det fick vara.

Keramik har jag lite svårt att bara gå ifrån, så de här prisvärda utensilierna fick följa med hem också. Nu bor de i badhuset och skall fyllas med godsaker så småningom.

Underhållna blev vi också av något som väl skulle påminna om medeltida trubadurer. Samma flöjtslinga upprepades några gånger under deras vandring fram och tillbaka genom dégustationområdet…

Skulle väl vara charmigt, men nä…

Man blir törstig av att prova vin men vatten fanns inte att uppbringa på området. Man kanske skulle hyra en plats nästa år och sälja vatten? Finfin affärsidé – att åka runt på vinfestivaler och sälja vatten…?

Vatten hittade vi istället på en servering i skuggan nedanför kyrktornet, så vi slog oss ner en stund innan vi vände näsan hemåt igen.

Fotograferade blomsterdekorationerna medan de vattnades. Blev blöt.

Fyra nya vinglas står nu i skåpet hemma – avdelning souvernirer som kommer att användas mycket!

Glasen fick följa med hem, tummade och vinkladdiga