Idag lät vi poolen klara sig utan oss och vi for i väg till Gorge d’Heric istället. Där hade vi ännu inte varit. Trodde jag. Väl framme, kände jag dock omedelbart igen mig, för här var barnen, jag och Å för tretton år sedan. Den gången kom vi sent på eftermiddagen, efter en dag vid havet och bilden från då blir omedelbart glasklar. De två äldre syskonen fick hoppa i en av de många naturliga poolerna, medan minstingen, som då ännu inte kunde simma, fick stanna på land. Minen var trumpen och de små fötterna stampade i backen i protest. Nu är hon dock simkunnig och fick därmed sitt bad. Inte en dag för tidigt, kan man tycka.

S fick bada med de andra ”barnen”

…och hon fick till och med bada i vattenfallet

Kristallklart och uppfriskande var vattnet

Le Caroux

Vägen dit är andlöst vacker och jag hade fullt sjå att hålla blicken på vägen. Ville hoppa ur bilen i varje kurva för att knäppa bilder men S påminde då om att det får gå bra att vara i nuet istället och minnas. Så nu sitter jag här och minns. Med näthinnan full av bilder jag inte kan dela med er. Fast några blev det ändå. Med hjälp av S och genom vindrutan:

Händerna på ratten och blicken framåt

Le Caroux och bygrannarna i täten

Vieussan

Vägen därifrån gick över den gamla romerska bron vid Vieussan, via Berlou, en liten by med mycket vinproduktion. Vi slank in på en cave för en snabb degustation och självklart fick några flaskor följa med därifrån också.

Här pågår vinarbete

Tappning på plastdunk