… när vår facteur

… kommer åkande på sin motorcykel, stannar och vinkar på mig där jag sitter vid frukostbordet under olivträdet. I hans väska ligger ett grönt vadderat kuvert och han undrar om han kan få frimärkena!

– Mais oui, säger jag, naturellement!

Så öppnar jag brevet från Sverige, plockar ut innehållet och räcker tillbaka kuvertet till brevbäraren, som sedan puttrar därifrån. Kvar står jag med en tjock bunt inredningsbilagor från de stora kvällsdrakarna utan att veta vem som skickat dem:

Men med hjälp av uteslutningsmetoden – inte så många känner till mitt näst intill bisarra beroende av just dessa blaskor – kommer jag dock fram till att handstilen jag hann kasta ett snabbt getöga på innan kuvertet försvann med facteuren måste tillhöra fantastiska bonusfrun. Vilken omtanke och vilken kul idé, bara så där! Sånt blir jag lycklig av en onsdagsmorgon i förskingringen.

… när J målat mina naglar glittrigt sommarröda:

Jag tycker liksom att händerna skär vattenytan i poolen elegantare med röda naglar när den dagliga simturen avverkas. Känner mig rentav glamorös.

… när jag får diska efter lunchen i vårt cuisine américaine (hon kallade det så, vårt utekök, schweiziska bygrannen):

Solen, som hunnit få eftermiddagsfärg. De varma stenplattorna under fötterna. Tycker till och med att diskmedlet luktar gott när jag får stå så.

… när barn flyter omkring i poolen och har det bra:

… när J och G hittat räkor att grilla till kvällens förrätt:

och jag tycker om diskussionen om miljöpåverkan som följer medan vi äter.

…när J hittar konstiga sötsaker som ingen tror sig tycka om:

men som sedan visar sig vara en riktig lyckträff. Marshmallows med hallonsmak, någon? Med bitar av riktiga, inte syntetiska hallon i? Det var gott, jag lovar.

… när allt är uppätet och vi smackar och smuttar på vinet medan mörkret tätnar omkring oss:

… när klockan passerat midnatt och vi avslutar kvällen med ett dopp, J och jag:

… medan G tittar på, eftersom vattnet är för blött.

Imorgon åker de hem.

Det tycker jag INTE om.