Etiketter
… blev det när jag till sist bestämde mig för att rensa min inbox. Det började bli svårt att skilja de viktiga sparade mejlen från allt skräp, så jag rensade, blockade och avslutade ”prenumerationer” på nyhetsbrev. Det är fasligt vad mycket prenumerationer jag aldrig beställt som flockats i min inbox. Det blir så när näthandel av inredningsprylar blir en frekvent sysselsättning, eftersom murvelhuset aldrig upphör att vara en ständig källa till inredningsinspiration.
Men så händer något annat. Precis när jag skall trycka på ”rensa alla från avsändaren” i en bokningsbekräftelse från Ryan Air, ser jag hur många sådana det faktiskt blivit under det senaste halvåret. I påskas, i maj, i juni, i augusti, i september, i oktober. Ovanpå det, resor som son och döttrar gjort och jag inser, förutom att vi är Familjen Miljöbov, att den där inboxen berättar en historia. Hjälper mig att minnas.
Så jag sätter mig och minns.
Minns Stena Line från Göteborg till Kiel.
Två gånger. En gång med hunden som formidabelt resesällskap på båten, i bilen
och på tyskt autozug från Hamburg till Lörrach.
Andra gången ensam i oktober från ett regntungt Göteborg och med många autobahn- och autoroute-mil framför mig. Slutdestinationen densamma båda gångerna, men stoppen efter vägen helt olika.
Minns La Villa du Rhône utanför ett småkyligt Lyon i juni. Simtur i hotellets pool efter flera timmars körning och med nöjd och resvan hund som sällskap vid poolkanten.
Sedan, dagen därpå, den irriterande turen till fel La Madrague på rivieran innan jag sent i junikvällen kom fram till det älskade murvelhuset.
Minns Skene House i Aberdeen,
examensfirande och en modersstolthet som hotade spränga bröstkorgen i juli.
Minns resan tillbaka till Murviel igen med hjälp av den irländske flygkompisen. Och nationaldagsfirande, Petetasfest, SPA-dag, vingårdsbesök, barn som kommer och förgyller vår tillvaro, svensk-fransk kräftskiva och otaliga apéroer som fyller dagarna.
Minns sommaren. Ett stycke inboxhistoria.
Och det fortsätter.
Minns en septembertripp med gudbarn, deras mamma och familjen Y när de fladdrar förbi i raderna av mejl. Resan hem för att gå på intervju för det jobb som nu är mitt och så tillbaka till det franska hemmet en dryg vecka senare för att hämta hem bilen. Bilen som stuvade om resplanerna genom att välja en tokig tidpunkt att börja trilskas på.
Så upp igen genom Frankrike.
Ett mejl om medlemskap i en hotellkedja berättar om stoppet i Mulhouse på väg upp i bil. Minns den regniga mörka kvällen då jag stapplade in i hotellfoajén, efter en bilresa så dryg att marken gungade under fötterna när de lyfte från pedalerna i bilen. Vansinneskörning, konstaterar jag, när jag nu sitter här och minns.
Heidelberg och inspektion av den där fantastiske sonens nya tyska studenttillvaro.
TT-line och färja från Travemünde till Trelleborg och ett stopp hos lilltrollet S (nåja, hon har just fyllt tjugo…) i Svalöv. Minns jag.
Och sjätte våningen, Tjörn och så kielfärjan igen. Heidelberg en andra gång och så tillbaka i Murviel. Höstens sista vända. Äggoljetemperamålarkurs, berättar ett par mejl.
Så bokningsbekräftelse från SNFC; TGV till Paris. En annan från SAS om flyg från Paris till Köpenhamn för födelsedagsfirande av S, som kom åkande från ett höstlovsbesök i Berlin.
Och, till slut, SJ genom Skåne och vidare upp till Stockholm.
Det, tillsammans med mejl om husfix, poolfix, bankfix, hantverkartolkning och hjälp med Tax foncière, déviser, fakturor och checkar – vad skulle vi göra utan Sandrine? – och logistikmejlande fram och tillbaka med dem som lånat huset; allt det berättade mejlen som dröjt sig kvar.
De blev historien om det halvår då jag fick en paus från den vanliga vardagen. Fast paus, förresten…?
Så mycket som har hänt på relativt kort tid! Vilket bra sätt att minnas – hur gjorde man förr? Glömde man mer då? Retorisk fråga, kanske man tränade sig i komihågets ädla konst, som Arthur Rubinstein. Vilket härligt år du har haft och så mycket du fått gjort – tack vare pausen från den svenska vardagen.
GillaGilla
Det blev verkligen tydligt hur intensivt det senaste halvåret varit och det på ett sätt som jag kunnat råda över helt själv. När kommer jag att kunna göra det igen, tro? När jag går i pension eller kommer den möjligheten månne tidigare…?
GillaGilla
Kanske inte en paus, men en annan vardag 🙂
Ha det så gott, hälsar Karin i Servian
GillaGilla