Den är suddig, bilden, men säger så mycket om hur det kändes att komma fram till det juldekorerade murvelhuset på julaftonskvällen 2012. Jag tänker mycket på det nu och på hur det kändes under de där eländiga decemberdagarna förra året. Alla hurtfriska, bekymmerslösa nunor på TV, på avslutningar, i inredningstidningar. De förföljde mig, tyckte jag och jag var inte alls på humör.

Så släppte de tankarna när jag hamnade mitt i den omsorg som är storfamiljen. Och det blev en jul så där nästan löjligt filmiskt fin.