Efter nittio mil genom ett stundtals enahanda landskap kändes det allt ganska rättvist att få sjunka ner i en fåtölj på Hotell Crystals innergård med ett glas lokal dryck i handen. Hela ressällskapet var samlat och vi försågs med magneter att fästa på bildörrarna:

Maria förklarade upplägget för kvällen och de kommande dagarna…

… och så gick vi vidare till restaurang Flo alldeles när hotellet.

Kvällen var varm, hotellet pittoreskt och vänligt…

och trots avsaknad av luftkonditionering på rummen och de små, ganska obekväma sängarna, så vaknade jag utvilad och nöjd dagen därpå. De tidigast vakna i ressällskapet såg inte alldeles missnöjda ut de heller

Frukost på svala innergården

Igår var det så dags för ännu en dag på vägarna igen. Sträckan Reims-Honfleur mäter 37 mil och vi trodde i vår enfald att den dagsetappen skulle vara en bagatell i jämförelse med de 90 mil vi lade bakom oss i förrgår. Fast det var innan vi fastnade i köerna ut mot kusten. Lördag och semestertider i och runtomkring Paris är ingen bra kombination och efter flera timmar i ett antal motorvägsköer och en visserligen småtrevlig liten lunch i Poix de Picardie,

I Poix de Picardie står tiden still…

Somliga packar och reser med stil

så anlände vi till turistidyllen Honfleur under sen eftermiddag.

Vårt knasiga hotell, Les Cascades

Utsikt från vårt lila hotellrum

Här ligger restaurangerna på rad längs med den lilla hamnen och vi var lika glada som alla andra turister på den uteservering vi hittade.

Fast visst märks det att vi är många mil norr om Murviel och att den där värmen vi vant oss vid att ta för givet inte alls är lika självklar här. Regnade gjorde det också. Mysigt och gott, det var det ändå.

Inatt sov vi på Hotel Les Cascades. Väggarna i hotellrummet var illande lila, heltäckningsmattan inte helt ny, rummet bredvid hade en knarrande säng men gulligt lyckas hotellet vara ändå. Idag bar det iväg mot Cancale via Pont-l’Évêque, Omaha Beach och längs med kusten förbi Mont-St-Michel. Fast om det får jag berätta en annan gång.