men jo, det är faktiskt regndroppar på löven, inte stänk från en hårt arbetande vattenslang. Jag vaknade av ett stilla sus i lövverket tidigt i morse och så tilltog det så där lite lagom i styrka, temperaturen lite sval men fortfarande behaglig och sedan väcktes dofterna till liv av den överraskande vätan.

Sommarregn av det där slaget som inte hotar, som bara friskar upp lite. Jag vet inte varför det känns som nostalgisk barndom, eftersom sommarregn på skandinaviska breddgrader ofta annonserade slutet på en solig och varm period. Alternativt förstås bara en tröttsam fortsättning på en sommar som aldrig vill ta fart. Men jag minns regn på ett högljutt plåttak på en gammal, gammal timmerstuga i Telemark, jag i min säng under favoritduntäcket och bestefar som slamrade i köket tillsammans med mamma på våningen under. Det är fint att tänka på och de där ynkliga dropparna, som just föll, hjälpte mig med det.

Sydfranskt sommarregn, det första jag upplevt i Murviel denna sommar, det är dock något helt annat. Fast då måste jag förstås bortse från förra sommaren, då regn och blåst lyckades sabotera samtliga sommarfestligheter. Årets sommar har varit av den pålitliga varianten. Så pålitlig för oss sol- och värmetörstande att till och med jag välkomnar de där dropparna, för nu behövs de verkligen. Det är extremt torrt, så det behövs. Dagens regn verkar dessutom bara stanna vid en retning.

Idag kommer en försäljare av adoucisseur d’eau hit. Vi skall äntligen installera en sådan och till slut få ordning på alla kalkavlagringar på kakel, i maskiner och, hemska tanke, i alla vattenledningar. Det får bli startskottet på de förbättringar och renoveringar som planeras för det kommande året.

Mycket vattenklotter blev det den här gången! Har jag något mer vattenrelaterat att berätta, tro?

Att jag hoppas på det här i eftermiddag, kanske: